Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Unionen med Polen och den politisk-religiösa brytningen 1587-1600 - I. Sigismund i Polen. Konung Johans sista år - 1. Konungavalet i Polen 1587. Kalmare stadgar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JOHAN III
och alla strödde omkring sig löften och penningar. Den svenske
kandidaten hade emellertid mäktiga förespråkare i den
nyssnämnde Zamoisky och i änkedrottning Anna. Men snart ryckte man
å polsk sida fram med ett skenbart oeftergivligt villkor för
Sigismunds val, nämligen att Sverige till Polen skulle avträda
sina erövringar i Livland, och ett sådant villkor voro de svenska
sändebuden uttryckligen förbjudna att antaga. Då avsändes
den polske vojvoden Martin Liesnowolski till Sverige för att
närmare taga reda på sinnesstämningen där. Hans framställningar
förmådde visserligen konung Johan till en skenbar eftergift, i det
han i order till sina sändebud talade om »att giva de påler
någon lös förtröstning» om Estland, men konungens avsikt var
säkerligen endast, att sändebuden genom förhalningstaktik skulle
hålla frågan svävande. De svenska legaterna funno sig
emellertid nödsakade att giva efter för de polska påtryckningarna —
varvid de naturligtvis kunde söka stöd i konungens villsamma
formulering — och i upprepade tal på latin gav Erik Sparre,
visserligen i något tvetydiga ordalag och med förbehåll för
svenska ständernas rätt, den äskade försäkringen, varjämte
änkedrottningen förmåddes gå i borgen med all sin egendom i löst
och fast för löftets uppfyllelse. Man synes å svenskarnas sida
ha tröstat sig med, att det var hon, som till sist skulle
komma att sitta emellan. Så valdes Sigismund den 9 augusti
till konung, men motpartiet valde tre dagar senare ärkehertig
Maximilian. En valakt (»pacta conventa») uppsattes för den
förres räkning, i vilken bestämdes, att förbund skulle råda mellan
båda rikena, att (utan något förbehåll) den svenska delen av
Livland skulle avträdas och änkedrottningen gå i borgen därför,
att konung Johans fordringar skulle efterskänkas, att Sigismund
på egen bekostnad skulle iståndsätta fem gränsfästningar, att
han eventuellt skulle bispringa Polen med en flotta samt med krut
och kanoner (direkt sades icke, att hjälpen skulle komma från
Sverige), varjämte lovades, att Sigismund med de polska
ständernas samtycke någon gång kunde få begiva sig till sitt
fädernesland. Delvis stod valakten i tydlig strid med Kalmare
stadgar, och Sveriges intressen voro i densamma föga tillgodosedda.
Det svenska hovet hade för att vara händelserna närmare
212
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
