Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Unionen med Polen och den politisk-religiösa brytningen 1587-1600 - I. Sigismund i Polen. Konung Johans sista år - 2. Mötet i Reval. Efterräkningen för det polska konungavalet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JOHAN III
berördes, vilka hade ringa sammanhang med ögonblickets
situation. Det får väl betraktas som utbrottet av ett länge dolt
missnöje över förhållanden, som, mer eller mindre grundat, ansågos
som oefterrättliga. Böneskriften, som slutade med en uppmaning
till Sigismund att icke i hastigheten företaga något, som han
framdeles kunde ångra och som kunde lända till rikets
undergång och fördärv, skildrade alla faror, som kunde följa, om
konungen övergav sitt rike, faran framför allt av ett krig mellan
Sverige och Polen liksom nesan av att på detta sätt bryta gjorda
avtal, och sparade icke heller på starka uttryck. Återvände båda
konungarna till Sverige, sades det, med utsikter till ett nytt krig,
kunde det hända, att undersåtarna bleve kallsinniga och började
någon oro — kunde det hända, hade det till och med hetat
i den första redigeringen, att de samtligen »toge sig något före
och stängde riket för oss alla», men orden ändrades i sista stund
på angivet sätt.
Sigismund svarade undvikande, att han ingalunda ämnade
helt och hållet övergiva sitt rike, och att hans avsikt endast
var att på faderns enträgna önskan tillbringa vintern i Sverige,
men konung Johan lät hälsa riksråden, att han försport vad de
avhandlat med konungen av Polen, att om de komme till honom
i sådant ärende, skulle de vara så välkomna, som om de ville
sticka en kniv i kroppen på honom, och att om Sigismund
tvingades att återvända till sitt eget rike, han skulle förfölja dem,
så länge han levde.
Ställningen var så utomordentlig som möjligt. Endast med
möda förmåddes en del av krigsfolket att följa de utsedda
fredsunderhandlarna till Narva. Om den ryska politiken blev ej
mycket talat. Johan III hade för avsikt att skänka åt Sigismund
personligen de i Ingermanland erövrade fästningarna; gåvobrevet var
redan utskrivet, men inhiberades i sista stund. I stället
åfterupptogo båda konungarna i djupaste hemlighet underhandlingar
med kejsaren, och ett sändebud avsändes från Reval till
ärkehertig Ernst med ett direkt anbud att på förut angivna villkor
bliva konung i Polen. Rådsherrarna, som ett ögonblick tänkt
att påkalla hertig Karls ingripande, vände sig till konung
Johan själv med en ny inlaga, i vilken uti 31 punkter uppräknades
218
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
