Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Unionen med Polen och den politisk-religiösa brytningen 1587-1600 - I. Sigismund i Polen. Konung Johans sista år - 2. Mötet i Reval. Efterräkningen för det polska konungavalet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MÖTET I REVAL
varat i några år, hade landet ej hunnit hämta sig efter det
långvariga krigets förödelse. Farsoter hade gripit omkring sig, och
krigsfolket, som ej på länge utfått avlöning, var missnöjt och
knotade. Huru skulle den nytillkomna svenska krigsstyrkan
kunna underhållas? Sigismunds ankomst ökade svårigheterna;
han hade ett stort följe med sig och dessutom en truppstyrka
på några tusen man. Därjämte hade ryktet om hans tillämnade
återresa till Sverige gått före honom och ökat oron i sinnena.
Det var sålunda under hotande utsikter, som konungamötet
ägde rum. Redan den 1 september uppsöktes de svenska
riksråden av några utskickade från adeln och krigsbefälet, som ville
höra deras tankar om nyss anförda rykte och framställde sin nöd
samt alla de hotande följderna av den polske konungens hemresa
till Sverige. Blott ett par dagar senare lät konung Johan rådet
veta, att han nödvändigt ville hava sin son med sig hem, och
förbjöd dem under stränga hotelser att säga eller råda någonting
däremot. Rådet tillgrep nu en utomordentlig åtgärd. Vid ett
sammanträde med krigsbefälet beslöt man att vända sig till
Sigismund och överlämna till honom dels ett betänkande i rådets
namn rörande ställningen i Sverige, dels ock en böneskrift, som
underskrevs av alla närvarande riksråd utom Klas Fleming samt
därjämte av samtliga krigsbefälet, både frälse och ofrälse. I de
mörkaste färger skildrades i det förra Sveriges utblottade tillstånd
efter nära 28 års krig, krigsfolkets leda vid kriget och berättigade
missnöje över utebliven avlöning, de svenska finansernas usla
ställning, allmogens betryck till följd av ständigt upprepade
gärder och utskrivningar, misshushållningen vid konungens hov
och hans kostbara byggnader, den allmänna nöden: »där som
förr varit åker och äng, där växer nu stora skogen, och de, som
i många år varit välbehållna bönder, löpa nu kring landet med
svenske konungen och hertig Karl och tvedräkten i religionen
samt uttalades tydliga farhågor för godtyckliga bestämmelser av
Johan III i hans testamente. Man torde kunna vara tveksam
om lämpligheten av att under dessa omständigheter framlägga
för sonen en dylik skildring av tillståndet i Sverige och av
faderns hela regeringssystem, så mycket mer som ärenden
217
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
