Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Unionen med Polen och den politisk-religiösa brytningen 1587-1600 - I. Sigismund i Polen. Konung Johans sista år - 2. Mötet i Reval. Efterräkningen för det polska konungavalet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JOHAN III
alla svårigheter och olyckor, som skulle följa på Sigismunds
tronavsägelse, och som djärvt och meningsfullt slutade med orden:
vincat affectum ratio, »må förnuftet besegra känslan». Johan III
svarade högmodigt och skarpt, att han i allmänhet haft bättre
lycka, när han handlade mot deras råd, att han väl visste utvägar
att förekomma varje brytning med Polen, ifall Sigismund följde
honom hem, att han ämnade fortfarande liksom hittills regera
»absolute», varjämte han ånyo förbjöd dem att yttra sig i saken.
En ny framställning av adeln och krigsbefälet hade lika liten
verkan, och konungen förklarade den 24 september för de
kvarvarande polackerna — flertalet hade återvänt vid underrättelsen
om tatarernas inbrott i Polen —, att han äntligen ville hava sin
son med sig till Sverige. Två dagar senare skedde omslaget,
lika hastigt och oberäkneligt som två år förut i Kalmar: konung
Sigismund lät tillkännagiva, att han ämnade återvända till Polen,
och avreste den 30 september.
Jäsningen i sinnena hade med krigsfolket även spritt sig till
Narva. Den 24 september avsände ryttare och knektar några
ombud till Reval med en förklaring, att de skulle låta bruka sig
i krig endast om de förnumme, att de kunde göra det utan
konungens, rikets och sitt eget fördärv, samt på villkor att de
utfingo vad som resterade i deras avlöning, och att de försäkrades
om att Sigismund ej skulle återvända till Sverige m. m. Det
var så gott som myteri. Budet kom dock fram för sent för att
hinna inverka på utgången, men det trotsiga brevet bevarades
i troget minne. Även krigsbefälet i Narva hade uppsatt en
skrivelse av samma art som rådets och adelns första inlaga. Den
kom också för sent och blev icke framlämnad, fastän sedermera känd.
Med förbittring i sinnet steg konung Johan den 2 oktober
ombord för att återvända till Sverige. Några av riksråden fingo
befallning att stanna kvar i Reval, dock utan förhållningsorder
av vad slag som helst, och konungen ville icke ens taga avsked
av dem, när de följde honom ned på bryggan. Efter några
dagar dristade de flesta dock resa efter till Sverige, oförmögna
att någonting kunna uträtta i Estland, där emellertid Gustav
Banér tills vidare stannade kvar som ståthållare.
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
