Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Unionen med Polen och den politisk-religiösa brytningen 1587-1600 - I. Sigismund i Polen. Konung Johans sista år - 2. Mötet i Reval. Efterräkningen för det polska konungavalet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EFTERRÄKNINGEN FÖR DET POLSKA KONUNGAVALET.
Det var många omständigheter, som måste väcka och nära
harmen hos en lättretlig, högmodig och självtillräcklig natur
som konung Johans: den snöpliga utgången av den med så stora
löften förkunnade expeditionen till Estland, den osäkra och i
själva verket försämrade ställningen till Ryssland, den nödtvungna
skilsmässan från sonen, förödmjukelsen att ha nödgats giva efter
för de så hånfullt behandlade riksråden, adelns och krigsbefälets
uppträdande, det hemliga medvetandet att själv väsentligen ha
vållat motgångarna och fruktan för det intryck allt detta skulle
göra på den allmänna meningen. Johan beslöt att hämnas och
utkorade till en början till föremål för hämnden ett par av de
mest framstående representanterna för rådsoppositionen, Erik
Sparre, Ture Bielke och Sten Banér. Sedan riksrådet samlats
i Stockholm, blevo dessa ålagda husarrest, och man sökte
avtvinga dem en förödmjukande försäkran, som kunde
tillfredsställa konungens sårade fåfänga. Efter några veckors
underhandlingar förmåddes de slutligen att avgiva en sådan, vari de
erkände, att konungarna varit mäktiga att i saken göra vad de
ville, vare sig det var dem ljuvt eller lett, att de givit konung
Johan befogad anledning till vrede, varför de nu anhöllo om
förlåtelse, ynnest och nåd, lovade att, om konungen hädanefter
ville begagna sig av deras råd, icke sätta sin egen mening
framför eller vid sidan av hans, icke motarbeta konungens i
Polen hemkomst, icke bland ständerna utsprida något, som kunde
yara konungen till skada eller vanheder, hålla tyst med dylika
saker och icke till konungens förakt göra sin egen ursäkt,
återtaga det kränkande uttrycket om förnuftets seger över känslan
o. s. v. Skriften måste undertecknas av alla de närvarande bland
dem, som haft del i det olyckliga rådslaget i Reval, nämligen
utom de tre nämnda Erik Gustavsson (Stenbock), Krister
Gabrielsson (Oxenstierna), Erik Abrahamsson (Leijonhuvud) och
Morits Grip. Men samfällt avgåvo de också till sekreterarna en
protest, att de endast av hänsyn till konungen undertecknat
förskrivningen, som ej i något avseende finge lända dem till
skada eller vanära, och att de ej voro mera skyldiga än deras
övriga medbröder. De fyra sist nämnda herrarna lyckades dock
snart försona sig med konungen, och även vad de övriga angår,
221
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
