Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Unionen med Polen och den politisk-religiösa brytningen 1587-1600 - II. Sigismunds tronbestigning i Sverige - 1. Uppsala möte 1593
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UPPSALA MÖTE 1593
stierna med ett stort tal, vari han med exempel från utlandet
belyste alla vådorna av tvedräkt i religionen och slutligen »med
gråtande tårar och svuren ed» förklarade sig vilja väga liv och
blod för den sanna religionen och försvara henne »intill sin
yttersta griftbacke». Själva mötets konstituerande hade mött
några svårigheter, då ingen ärkebiskop fanns. Man utverkade
emellertid tillåtelse att få välja en ordförande, och därtill utsågs
den 2 mars med stort röstflertal den unge professorn
Nicolaus Olai Botniensis. I själva förhandlingarnas gång ingrep
icke regeringen; såtillvida blev det ett »fritt samtal».
Den 3 mars enade sig mötet om den heliga skrifts
grundläggande betydelse både i avseende på lära och leverne,
ogillade den liturgistiska uppfattningen av kyrkofäderna, antog de
tre gamla symbola, det apostoliska, nicenska och atanasianska,
och började behandlingen av den augsburgiska bekännelsen. Denna
senare avslutades redan den 5 mars, varpå alla de närvarande på
ordförandens fråga, om de ville bliva därvid i alla sina livsdagar
och med liv och blod försvara sin bekännelse in i döden, reste
sig och med uppräckta händer uttryckte sitt bifall. Det var,
vid detta tillfälle, som ordföranden skulle hava utropat: »Nu är
Sverige blivet en man, och alla hava vi en Herre och en Gud.»
De två närmaste dagarna behandlades liturgien på ett sätt,
som vittnade om den djupa förbittring, som denna olyckliga
gudstjänstordning framkallat. Stift för stift framträdde biskoparna
eller deras ombud, bekände, att de syndat mot Gud och hans
församling genom att antaga liturgien, och förkastade densamma;
även andra mera ökända liturgister framkallades och fingo
avlägga liknande bekännelse, och förlikning ingicks mellan
furstendömets och konungadömets präster. Om det är sant, som
berättas, att Hogenskild Bielke, som tretton år förut bedrivit
liturgiens antagande i Östergötland, en av dessa dagar uppträdde
och förmanade mötets medlemmar att hädanefter icke så
lättfärdigt utan rannsakning gilla och underskriva allting, borde det
hava gjort ett egendomligt intryck på dem, som möjligen kommo
ihåg det förflutna. Därefter förklarade mötet sig vilja återgå
till 1572 års oförändrade kyrkoordning och den gamla handboken,
16—201267. Sveriges historia. V.
241
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
