Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Unionen med Polen och den politisk-religiösa brytningen 1587-1600 - II. Sigismunds tronbestigning i Sverige - 1. Uppsala möte 1593
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SIGÖISMUND
varjämte behandlades frågor om åtskilliga ceremonier och
kyrkobruk och om rätta formen för predikan samt uppsattes
prästerskapets besvär. Slutligen anställdes den 15 mars ärkebiskopsval,
då de flesta rösterna tillföllo Abraham Angermannus.
Såtillvida hade allting avlupit väl, men svårigheterna började,
när hertigens samtycke skulle inhämtas till sammanfattningen
av besluten, och ett ögonblick höll allt på att gå sönder. Bland
ceremonier, som ansetts kunna bibehållas, var även exorcismen
eller djävulens besvärjande vid barndopet; den ogillades avgjort
av hertigen: om någon präst hos honom ville bruka exorcismen,
skulle han »avdankas med eldgaffeln». Några stränga
renlärighetsivrare hade fått flertalet med sig därom, att bland sekter,
som ogillades, även skulle uppräknas kalvinister, och hertigens
fördomsfrihet på denna punkt var väl känd. Efter åtskilliga
förhandlingar gav han slutligen sitt samtycke därtill med det
vresiga tillägget: »Sätten in alla dem, som I veten vara av det
slaget, och fanen i helvet med, ty han är ock min fiende», varpå
ombuden glada, heter det i en berättelse, begåvo sig till mötet
och omtalade det nådiga svar, som fursten givit. Mötesbeslutet
undergick emellertid en betydande omredigering, åtminstone till
formen. ;
Genom ömsesidiga eftergifter kom sålunda Uppsala mötes
beslut till stånd och daterades den 20 mars. Där förklarades
den heliga skrift i profeternas, apostlarnas och evangelisternas
skrifter för rättesnöret för kristen tro, antogos de tre gamla
symbola och den oförändrade augsburgiska bekännelsen, ogillades
liturgien såsom likformig med den påviska mässan och »en
ingång till all annan påvens gruvliga villfarelse», förkastades alla
andra kättares, bland dem zwinglianers och kalvinisters,
villfarelser, gillades den gamla kyrkoordningen och förklarades
slutligen, att ehuru ingen borde lidas i riket, som icke vore ens i
läran, det dock medgåves, att sådana där finge vistas, på villkor
att de ej hölle några »uppenbara samkväm» eller smädligt talade
om den nu fastställda religionen. Beslutet undertecknades av
hertigen, riksråden, några av adeln, biskoparna och professorerna
samt representanter åtminstone för de flesta stiften.
Så hade den svenska kyrkan och samhället iklätt sig den
242
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
