Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Unionen med Polen och den politisk-religiösa brytningen 1587-1600 - II. Sigismunds tronbestigning i Sverige - 1. Uppsala möte 1593 - 2. Sigismunds kröning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SIGISMUND
alla förhoppningar på Sveriges återvinnande, vilka svikits så
fullständigt under konung Johans tid.
2.
SIGISMUNDS KRÖNING.
Den 9 januari 1593 hade Sigismund utfärdat ett öppet brev,
vari han bland annat utlovade att på sommaren komma till Sverige,
godkände den av hertigen och rådet organiserade
interimsregeringen och sökte lugna sinnena genom förklaringen, att han ej
ämnade tvinga någon i religionssaker utan skydda var och en
vid den tro, »som några år har varit i Sverige», och ingen för
trons skull hata eller älska. I en senare skrivelse uppmanade
han regeringen att avsända riksrådet Ture Bielke till Polen, och
med anledning därav uppsattes för denne en instruktion i samtliga
ständernas namn, vari konungen uppmanades att redan före
avresan bekräfta alla stånden vid deras religion, sådan den senast
blivit fastställd på Uppsala möte, vid Sveriges lag samt gamla
rättigheter och privilegier, och rådet hade lyckats få in en
mening om att man av arvkonungar hade att vänta bättre villkor
än av valkonungar. Det var vid detta tillfälle, som Hogenskild
Bielke till brodern skrev ett redan anfört brev om adelns
privilegier i Sverige och uppmanade honom att inför konungen
framlägga bevis på den svenska adelns urgamla friheter. Men det
visade sig, att Bielke ingenting kunde uträtta, när han den 15
juli kom till Warschau, och något svar till honom uppsattes icke,
förrän Sigismund anlänt till Stockholm. Detta första försök att
förmå konungen till några försäkringar före kröningen hade
sålunda misslyckats. 2
I Polen hade Sigismund, såsom förut nämnts, ända från början
endast rönt obehag både i regeringen och det enskilda livet, och
hans plan att göra sig av med kronan hade därigenom framkallats.
Den blev emellertid känd och beredde honom på den så kallade
»inkvisitionsriksdagen» 1592 de bittraste förödmjukelser. Samma
år firade han sin förmälning med ärkehertiginnan Anna och när-
244
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
