Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Unionen med Polen och den politisk-religiösa brytningen 1587-1600 - II. Sigismunds tronbestigning i Sverige - 1. Uppsala möte 1593
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UPPSALA MÖTE 1593
lutherska renlärighetens och den religiösa ofördragsamhetens
rustning. Helt visst hade man varit orättvis mot Johan III:s
medelvägsriktning och även mot hans liturgi, det »fasansfulla
vidundret», som, när man kom åt, förbannades; från vår tids ståndpunkt
kan man ej heller gilla fördömandet av de reformerta. Men
frånsett alla de brister, som utmärkt Johan III:s verk och gjort
dem misstänkta eller praktiskt omöjliga, var det känslan av
nödvändigheten att i den av religionsstrider upprörda samtiden,
där motsatserna å ömse håll skärptes, samla sig kring en bestämd
bekännelse och kring samma gudstjänstformer, som
oemotståndligt gjorde sig gällande, och man sökte sin styrka i ensidigheten.
Den svenska kyrkan var för liten och svag att i tidens stormar
intaga en egen ställning, och ingenting var då naturligare än
att ansluta sig till det land, varifrån de reformatoriska idéerna
mottagits. I denna samling och anslutning är det, som beslutets
vikt och även dess berättigande ligger. Om »förbundet» eller
»föreningen» i Uppsala talade också samtiden gärna. Beslutet
försvarades efter hand med en energi, som är värd allt erkännande,
och det skulle med tiden få en europeisk betydelse.
I Uppsala framställde prästerskapet även sina postulater
eller besvär. De angingo bland annat skärpta bestämmelser
mot papismens insteg, avskaffande av åtskilliga kyrkliga
missförhållanden från Johan III:s tid, framför allt den världsliga
maktens godtyckliga ingripande i kyrkliga frågor, tryggande av
prästerskapets ekonomiska villkor och universitetets
återupprättande. Deras behandling uppsköts till konungens ankomst.
Mötesbeslutet kringsändes i avskrift till alla landsändar,
försågs med underskrifter och beseglades icke blott av prästerskapet
så mangrant som möjligt, utan även av andra ständer, adelsmän,
krigsbefäl, fogdar och lagläsare, borgerskap och allmoge; de två
sistnämnda klasserna representerade genom städers, landskaps,
härads och socknars sigill. Det blev ett för sin tid storartat
uttryck för det svenska folkets samling i kyrkligt hänseende.
Följande år gavs beslutet ut på tryck, och under detsamma
sammanfördes icke mindre än 1,394 namn. Så stod man rustad
att mottaga den nye konungen, och det behövdes väl, ty kring
honom samlades från motsatt håll den katolska motreformationens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
