Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Unionen med Polen och den politisk-religiösa brytningen 1587-1600 - II. Sigismunds tronbestigning i Sverige - 2. Sigismunds kröning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SIGISMUND
Dit hade också i början på året Johan Sparre sänts ifrån
konungen och av fogdar och krigsbefäl mottagit en trohetsed, som
bland annat beredde möjlighet att från fästningarna utestänga
envar, om vars trohet mot konungen kunde tvivlas. Trots alla
föreställningar från hertigens sida avseglade Fleming med flottan
utan att beröra svensk hamn direkt till Danzig, och de svenska
riksråd, som jämte honom skulle hämta Sigismund, Erik Sparre
och Klas Bielke, måste på egen hand med några skepp taga sig
fram till samma ort. Den 13 september utlöpte den förenade
flottan, men skingrades snart av storm, och endast med ett par
fartyg anlände Sigismund fyra dagar senare till stockholmsskären.
Den 30 september landsteg han i sin huvudstad och mottogs där
av hertig Karl, riksråden och representanter för prästerskapet,
anförda av Abraham Angermannus, som en tid förut återvänt
ur landsflykten.
Men om den katolska världen levde i spänd väntan på vad
som nu skulle komma att ske, gjorde man det icke mindre i
Sverige. Det var icke blott frågan om den nyss befästa lutherska
lärans bestånd, som sysselsatte sinnena. Från alla håll förnimmer
man en åstundan att finna lagbundna former för rikets styrelse,
och man visste ej bättre än att återgå till den gamla landslagens
ståndpunkt, sådan densamma var uttryckt i konungens och
allmogens eder. Därutinnan överensstämde hertig Karl och
riksråden, huru olika än deras uppfattning i övrigt var. Men
dessutom uppstod frågan, huruvida man kunde binda en arvkonung
vid något mera utöver konungaedens innehåll, och därav
framkallades märkliga undersökningar om konungadömets rätt och
plikt och villkorligheten eller ovillkorligheten av konungens och
folkets eder. Genom yrkande på en särskild försäkran före
kröningen tog man i själva verket ett steg utöver den gällande
författningen, men det var något man icke ryggade tillbaka för.
Redan den 3 oktober framställdes av hertigen och rådet kraven
på en dylik försäkran jämte åtskilliga andra yrkanden, såsom på
ärkebiskopsvalets stadfästelse och på avlägsnande av den påvlige
legaten, och i slutet av månaden vände sig adeln till riksrådet
med en lång promemoria icke blott om dess privilegier och
försäkringen om religionen utan även om konungaedens efterlevande
248
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
