Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Unionen med Polen och den politisk-religiösa brytningen 1587-1600 - III. Brytningsåren 1595-1600 - 1. Riksdagen i Söderköping 1595
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SIGISMUND
Rådet hade helst velat nöja sig med upplivande av föreningen
i januari 1593, medan hertigen yrkade på att erkännas som
»huvud och regent». Under Erik Sparres medverkan lyckades
det slutligen att åstadkomma endräkt, och i början av
september ingicks en ny förening om regeringen. Under förbehåll
av trohetseden till konungen och hans ätt erkände rådet
hertigen som sin förman och rikets föreståndare, varemot denne
förband sig att hålla var och en vid Guds rena och klara ord efter
den augsburgiska bekännelsen och Uppsala mötes beslut samt
att med rikets råd regera efter konungaeden. Å ömse sidor
lovades att i viktiga saker ingenting företaga utan varandras
råd och samtycke och att gemensamt, om så krävdes, ansvara
för besluten. De i Stockholm närvarande av adeln och
prästerskapet, ävensom stadens borgerskap, gåvo sitt samtycke till det
skedda, och på höstmarknader i de närmast belägna städerna
gav man den samlade menigheten del av den träffade
överenskommelsen. Därjämte underrättade både hertig Karl och rådet
Sigismund om den åtgärd, som vidtagits, och den förre
underlät icke att återigen yrka på en tillfredsställande fullmakt,
hotande att i annat fall hänskjuta frågan om regeringens ordnande
till rikets ständer. Omedelbart efter föreningen med rådet
insatte han två sina förtroendemän, Karl Sture och Axel Ryning,
som medståthållare på Stockholms slott, och Klas Fleming
kallades till Sverige; denne underlät dock att infinna sig och
svarade i trotsiga ordalag.
Viktiga uppgifter både i inre och yttre hänseende togo den
nya regeringens uppmärksamhet i anspråk. I räntekammaren
funnos inga tillgångar, och endast genom hertigens
försträckningar skaffades medel till krigsfolkets avlöning. Prästerskapet
hade upptagit universitetets återupprättande i Uppsala i sina
yrkanden 1594, men Sigismund hade låtit även detta krav
förklinga ohört. I känslan av nyvunnen maktställning
sammankallade ärkebiskopen en synod av biskopar och kapitelmedlemmar
för att överlägga om undervisningsväsendet, prästerskapets
underhåll, det kyrkliga livet i allmänhet, med ett ord om alla de
spörsmål på detta område, som Sigismund lämnat olösta.
Synoden sammanträdde i februari 1595, men hertigen fann åtgär-
260
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
