Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Unionen med Polen och den politisk-religiösa brytningen 1587-1600 - III. Brytningsåren 1595-1600 - 2. Brytningen mellan hertig Karl och rådet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SIGISMUND
vidare nöja med hans löften. Han fick stanna kvar i sitt län,
men det lyckades aldrig att förmå honom till någon verklig
anslutning. Om Klas Flemings förhållande till Söderköpings
beslut är redan nämnt, och det inberättades snart, huru han
förföljde de finnar, som varit närvarande på riksdagen, liksom
de bönder, som hos hertigen sökt skydd emot honom.
Både riksråden och hertig Karl hade underrättat Sigismund
om Söderköpingsbesluten. De förra gjorde sig mycken möda
att bevisa deras laglighet i alla avseenden; den senare utlät sig
vida skarpare, dolde icke, att förnämsta orsaken till konungens
uppträdande tydligen vore oviljan över motståndet mot hans
katolska strävanden, och antydde oförbehållsamt följderna, ifall
konungen vägrade att godkänna besluten. Ett dylikt
godkännande hade också varit den förnuftigaste åtgärd denne kunnat
vidtaga, men han var fjärran därifrån. Hans svar på hertigens
skrivelse uppsattes efter omkring ett halvt år, den 3 maj 1596,
och det dröjde ytterligare två månader, innan det kom i hertigens
händer. Däri ogillades fullständigt riksdagen och besluten,
framhölls, att konungens rättigheter grundade sig endast på
Guds vilja och börden, och anklagades hertigen för många
olagliga åtgärder, varjämte han till sist så gott som entledigades
från regeringen.
Man kan icke förtänka hertig Karl, att han blev harmsen över
denna dåraktiga skrivelse, som definitivt tycktes korsa alla hans
planer till upprättande av en stark regering i Sverige. Till den
förtret, som Fleming vållade i Finland, Erik och Arvid Stenbock
i Sverige, sällade sig snart en ny. Den tredje av bröderna
Stenbock, Karl, en efter vad det synes ej synnerligt väl känd
person, hade begivit sig till Polen. Här utnämndes han till
ståthållare över Kalmar slott och län jämte Öland med uppdrag
att innehålla hela spannmålsräntan från Småland, med vilken
hertigen ej skulle få taga någon befattning, och pä hösten infann
han sig för att taga sitt nya län i besittning. Det måste
betraktas som en utmanande åtgärd av konungen. Alla frukterna
av föreningen i Söderköping tycktes på detta sätt gå hertig Karl
ur händerna. För honom tedde sig numera som en sista utväg
att skrida till tillämpning av föreningens ödesdigra bestämmelser
274
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
