Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Unionen med Polen och den politisk-religiösa brytningen 1587-1600 - III. Brytningsåren 1595-1600 - 3. Inbördes krig. Rikets ständer mot rikets konung
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SIGISMUND
som i senare hälften av februari sammanträdde i Arboga; man
känner ej närmare till de närvarandes antal. Av riksråden hade
endast en, greve Axel Leijonhufvud, infunnit sig. Förhandlingarna
ägde rum dels i stadens kyrkor, dels på öppna torget, där en
»borg» var uppförd, från vilken hertigen talade. Ständerna kunde
icke ena sig om något gemensamt uttalande utan inlämnade
särskilda svar, vilka sedermera i hertigens kansli omredigerades
till ett gemensamt beslut. Åtskilliga erinringar gjordes från
skilda håll, från prästerskapet och från Stockholms utskickade,
för att få några ändringar till stånd, men hertigen gav endast i
vissa punkter efter; han stödde sig på allmogen, som han ganska
hänsynslöst lär ha upphetsat både mot biskopar och adelsmän.
I ett fall lyckades oppositionen bland ständerna utan svårighet,
synes det, att genomdriva sin önskan. Man hade yrkat, att
hertigen skulle sätta sitt namn främst i beslutet, och så skedde
även. Arboga riksdags beslut den 5 mars 1597 fick sålunda,
liksom Söderköpings beslut, karaktären av en förening mellan
hertigen och ständerna. Det inleddes, betecknande nog, med en
lång motivering för riksdagens rätt att sammanträda, med ett
beklagande av riksrådens uteblivande, vilka i främsta rummet
bort vara närvarande, med en försäkran, att man ingenting
ämnade företaga, som kunde lända religionen, troheten mot
konungen och fäderneslandet till skada eller framkalla oenighet, inbördes
strid eller blodsutgjutelse. Huvudpunkterna voro i övrigt följande.
Religionen bekräftades i överensstämmelse med Uppsala mötes
beslut, konungens försäkran och Söderköpings beslut.
Trohetseden till konungen förnyades i enlighet med konungens ed,
arvföreningen och Söderköpings beslut, och man enade sig om att i
alla punkter hålla det sistnämnda. En beskickning borde avgå
till konungen för att uppmana honom att med det första
återkomma till riket; därtill borde helst användas några av riksråden,
och dessa borde därför inom sex veckor förklara, om de hade
några skäliga invändningar att göra mot beslutet eller ej.
Ständerna hade anhållit, att hertigen måtte fortfarande förestå
regeringen »med rikets råds råd», och denne hade också åtagit sig
detta, varför man lovade honom lydnad, och alla kungliga
befallningar skulle i främsta rummet ställas till hertigen och rådet.
284
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
