Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Unionen med Polen och den politisk-religiösa brytningen 1587-1600 - III. Brytningsåren 1595-1600 - 4. Sigismunds avsättning. Räfsten med rådsherrarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SIGISMUNDS AVSÄTTNING
även för präster, borgare och bönder, både nära och fjärran, att
så gott sig göra lät bilda sig en mening i tidens frågor. Till
Sveriges avlägsnaste bygder trängde hertig Karls uppfordringar,
och det togs ej väl, om man sökte hålla sig neutral. Vad
tänker du om Söderköpings beslut? blev framför allt en
samvetsfråga, som ställdes både till korporationer och enskilda, till lekt
och lärd; och hade någon förklarat sig gilla detsamma, fick han
snart upplysning om vad dess konsekvenser inneburo. Genom
förening efter förening hade ständerna, frivilligt eller icke
frivilligt, fått samla sig kring ett bestämt program, och det var
ej rådligt att draga sig undan deltagandet i dess realisering.
Arbetade någon däremot, skulle han betraktas och behandlas
som fiende. Och som programmet visserligen kunde kallas
fosterländskt, blev en nationell uppryckning följden, vartill man ej
på långa tider sett något motstycke. Två lärdomar hade i
synnerhet bibringats nationen: vikten av den protestantiska lärans
upprätthållande och oförenligheten med Sveriges intressen av unionen
med Polen. Men för övrigt var det snart ingenting av vikt,
som icke bragtes under ständernas prövning, ty på den en gång
beträdda vägen fortskred man även efter 1598.
I Kalmar hade Sigismund även inlagt främmande krigsfolk,
tyskar och polacker, och redan i november hade hertig Karl
låtit anordna belägring av staden och slottet. På nyåret 1599
kallades adeln, biskoparna och några kapitelmedlemmar till en
herredag i Jönköping. Ständerna förenade sig om att till Sigismund
avlåta en förmaningsskrivelse; uträttades därigenom ingenting,
förklarade de sig inför Gud i himmelen och hela världen vara
ursäktade, om de nödda och tvungna uppsade konungen tro och
lydnad och hädanefter icke ville bliva under någon papistisk
överhets herravälde. Under tiden erkändes hertig Karl såsom
rikets regerande arvfurste, och man lovade honom lydnad
samt att försvara honom och hans familj, varemot hertigen å
sin sida i en särskild försäkran förband sig att hålla ständerna
vid den evangeliska religionen, Sveriges lag samt välfångna
privilegier och friheter, att aldrig i nöd eller fara övergiva dem
och att tillgiva vad somliga utav oförstånd eller andras ingivelse
297
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
