Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Unionen med Polen och den politisk-religiösa brytningen 1587-1600 - III. Brytningsåren 1595-1600 - 3. Inbördes krig. Rikets ständer mot rikets konung - 4. Sigismunds avsättning. Räfsten med rådsherrarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SIGISMUND
att möta våld med våld. Liknande föreskrifter gåvos även till
Finland. Det inträffade gjorde ett oerhört intryck. »Vi hava
förnummit sådana nyheter», skrev hertig Karl egenhändigt till
Johan Oxenstierna, »att vi gruva oss däröver i hela vårt liv och
hade snarare trott domedag skulle komma än en sådan
hädanfärd.» Erik Brahe skrev till Sigismund, att »i hela världens
historier näppeligen skulle finnas något sådant, som konungen nu
gjort», och att han utsatt sina anhängare för ögonskenlig livsfara.
Genom detta nya löftesbrott hade Sigismund också gjort en ända
på sitt välde i Sverige. Hertig Karl bemäktigade sig utan
svårighet Stockholm, där han bland annat lät fängsla ståthållaren
Klas Bielke och avsatte magistraten, och den dittills konungska
adeln i Östergötland och Småland skyndade redan före årets
utgång att bedja honom om nåd och försäkra honom om sin
trohet. »Efter konungen rest från Kalmar till Danzig, ha vi nu
ingen att stödja oss vid utom Gud och ers furstl. Nåde», utläto
sig östgötarna. En allmän skövling säges därjämte hava gått
ut över Sigismunds anhängare, utan att hertigen kunde eller
ville hindra det, och »många, som förut voro utfattiga, blevo
nu övermåttan rika».
4.
SIGISMUNDS AVSÄTTNING. RÄFSTEN MED RÅDS-
HERRARNA.
Huru olika var ej den politiska ståndpunkten i Sverige 1598
och tio år förut! För flertalet av ständerna voro i slutet av
Johan III:s regering de allmänna angelägenheterna tämligen
främmande. De sammankallades någon gång för att- giva
sitt samtycke till regeringens förslag i en och annan betydande
fråga, där regeringen ansåg sig behöva deras stöd, och de viktigaste
ärenden, såsom unionen med Polen, kunde avgöras utan deras
hörande. Sedan hertig Karl övertagit ledningen, drog han det
ena spörsmålet efter det andra under ständernas prövning, och
det gällde snart icke blott för rådsherrar och frälsemän utan
296
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
