Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Unionen med Polen och den politisk-religiösa brytningen 1587-1600 - III. Brytningsåren 1595-1600 - 4. Sigismunds avsättning. Räfsten med rådsherrarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RÄFSTEN MED RÅDSHERRARNA
tion». Det är den högborne och stolte, fastän besegrade
aristokratens och statsmannens förbittring och förtvivlan, som röja sig i
denna lidelsefulla, mot hertig Karl personligen riktade skrift.
Icke ett ord av medgivande, att hans politik varit missriktad och
förfelad; i stället ropade författaren »hämnd, hämnd, hämnd inför
Guds rättvisa dom» över sin oblidkelige motståndare.
I förlikningen mellan Sigismund och hertig Karl efter
Stångebro slag hade, såsom redan nämnts, bland annat bestämts, att
främmande sändebud skulle kallas till den riksdag, som inom
fyra månader borde sammanträda för att höra vad anklagelser
konungen och hertigen kunde hava mot enskilda personer, och de
fångna rådsherrarna åberopade ett muntligt löfte av hertigen i
samma riktning, vilket avgivits, när de ett par dagar före
förlikningen överlämnades i hans våld. Hertig Karl å sin sida ansåg
sig kunna förneka, att en förbindelse sådan som den sistnämnda
av honom blivit given, och syntes i varje fall vilja göra gällande,
att den ersatts av överenskommelsen med konungen, i vilken
sändebudens verksamhet som domare inskränktes till de fall,
»som eljest svenske män emellan icke kunde förrättade och
åtskilda bliva». Sedan Sigismund brutit Linköpingsfördraget och
den beramade riksdagen icke kommit till stånd, menade hertigen
slutligen, att fredsfördragets bestämmelse i sin ordning förfallit.
Väl hade på riksdagen i Stockholm talats om tyska sändebud,
dock icke som domare, och hertigen hade inbjudit några tyska
furstar att skicka sådana, men hade fått avböjande svar utom
från sin svåger, hertigen av Holstein, som verkligen avfärdade
ett par gesanter. I stället utsågs inom ständerna en
utomordentlig domstol, bestående av två riksråd och 36 adelsmän, 46 av
krigsbefälet, 24 borgare, 24 bönder samt 23 fogdar och lagläsare,
alltså tillsammans 155 personer eller något mer än en tolvfaldig
nämnd. Domstolens sammansättning påminde om den
utomordentliga domstol, som riksråden själva en gång föreslagit för
att slita tvisterna mellan Johan III och hertig Karl. Hertigen
uppträdde själv som åklagare, men löste också domstolen från
den trohetsed, varmed dess medlemmar voro honom förpliktade.
Inställda inför densamma blevo de fem i Linköping utlämnade
rådsherrarna, dessutom Hogenskild Bielke, Erik Abrahamsson
301
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
