Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Samhällsordningens återuppbyggande 1600-1611 - I. Inre förhållanden - 1. Finlands upprättande. Riksdagarna 1602-1605
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KARL IX
taten icke alltid blevo så stora. Även härvidlag var det Karl,
som gick i spetsen, och han överträffade visserligen i detta
hänsende fadern, som under den sista delen av sin regering just ej
varit synnerligen initiativrik. Vi hava redan berört det
märkliga program om bortåt nittio punkter, som han framlade före
Söderköpings riksdag och som den gången ej fick komma under
behandling. Nu togs det upp igen, och det förgick knappt något
ständermöte, varunder icke flera eller färre samhällsviktiga frågor
diskuterades. Redan på den blodiga riksdagen i Linköping
behandlade sålunda frågor om den nya handboken, om den högsta
rättskipningen (rättartingen och räfstetingen), om visst ryttar-
och knektehåll i varje landskap, om tionden — och dessutom den
utrikes politiken.
Samma år reste hertig Karl över till Estland och stannade
där mer än ett år, ett bevis på huru lugna förhållandena voro
i Sverige. I mitten av november 1601 lämnade han Reval,
anlände den 20 i samma månad till Ekenäs i Finland och begav
sig därifrån till Åbo, där han uppehöll sig ända fram i januari
1602. Tillståndet i Finland var i flera hänseenden sämre än i
Sverige, laglösheten större, odlingen mera efterbliven, och
1590-talets händelser med missväxt och inbördes krig hade ökat
oredan och eländet. Hertig Karl sökte nu råda bot för de svåraste
missförhållandena. Han sammankallade vissa av de finska
ständerna, adeln, krigsbefälet jämte fogdar och lagläsare och höll
överläggningar med dem. Den finska adeln ansåg sig äga större
privilegier eller friheter än den svenska; hertigen fordrade att få
se verkliga brev på dessa förmåner, och då sådana ej kunde
företes, gav han endast en allmän bekräftelse på deras privilegier.
Därjämte mottog han en förnyad trohetsed samt återskänkte
friheten åt flera fängslade adelsmän, liksom han redan återskänkt
de indragna godsen. Det var en verklig försoning, som kom till
stånd. Han sökte vidare ordna krigsfolkets underhåll och
utskrivningen, avskaffade borglägret, vidtog åtgärder för ödemarkernas
uppodlande och höll en sträng räfst med fogdarna. För att
ordna deras och ståthållarnas verksamhet och förekomma eller
avskaffa missbruk utfärdades från Björneborg den 9 februari
1602 en stadga. Det lyckades visserligen icke att på en gång
312
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
