Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Samhällsordningens återuppbyggande 1600-1611 - I. Inre förhållanden - 1. Finlands upprättande. Riksdagarna 1602-1605
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RIKSDAGARNA 1602—1605
kort efter riksdagen, men några flera »höga riksämbetsmän»
funnos ännu icke. Om rådets myndighet hette det i
riksdagsbeslutet, att efter tillförne mycken villa och oreda kommit därav,
att de som varit rådspersoner icke velat allenast råda utan även
regera, ständerna nu beslutat, att deras makt ej skulle sträcka
sig längre, än lagboken sade, nämligen att råda konungen till
det, som de visste honom och hans rike vara gagneligt och
nyttigt m. m. Men därjämte infördes i beslutet namnen på sex
personer, som hertigen ville använda som »hovråd» utan vidare
angivande av deras åligganden. Ett betydande steg var sålunda
taget genom beslutet om ett nytt råd till den lagbundna
samhällsordningens upprättande. Rådets ställning i övrigt och dess
förhållande till hovråden skola längre fram beröras.
Men det var många andra ämnen av vikt, som på riksdagen
förekommo. Hertig Karl genomdrev ett beslut, att mässboken
och kyrkoordningen skulle granskas av några lärda och
förståndiga lekmän och präster och därefter förkunnas för undersåtarna i
alla landsändar för att, sedan de gillats, tryckas och begagnas.
Ännu viktigare var beslutet om en lagrevision, varpå hertigen
yrkat redan 1595. Den allmänna lagen var icke tryckt, och
sinsemellan avvikande handskrifter begagnades icke blott av
Kristoffers utan även av Magnus Erikssons landslag. Ständerna gingo
in på hertigens förslag om lagbokens och andra gällande stadgars
överseende och tryckning; men även lagboken borde, innan den
trycktes, icke blott uppläsas på en allmän riksdag utan även
förkunnas i var landsända. Man förnyade vidare beslutet i
Linköping om hållande av räfst- och rättarting, likaså tidigare beslut
om iakttagande av rätt instansordning vid rättegång, om
domböckers inlämnande i kansliet och fördelningen av böterna.
Även åtskilliga ekonomiska frågor bragtes av hertigen på tal,
om skjutsning och gästgiverier, om omsättning av en mängd
småpersedlar. i den årliga räntan i en eller två huvudpersedlar
— alltså redan nu en skatteförenkling — om enhet i mått, mål
och vikt, om handeln och tullen, om bättre kontroll i fråga om
smidning av järn och koppar m. m. I de flesta fallen hänsköto
ständerna dessa frågor till regeringen, men visade i övrigt föga
sinne för reformer och ville tydligen helst förbliva vid vad som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
