Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Samhällsordningens återuppbyggande 1600-1611 - I. Inre förhållanden - 1. Finlands upprättande. Riksdagarna 1602-1605
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KARL IX
varit gammalt och vant. Slutligen förenade sig alla om att
försvara förut fattade lagliga beslut och föreningar, och man
finner också, att hertig Karl beseglat ett exemplar av
riksdagsbeslutet. Därjämte åtogo sig ständerna en särskild bevillning
för kriget efter olika grunder för varje stånd.
Karl levde i en ständig oro för upproriska stämplingar, varje
underrättelse om sådana tände hans vrede och bragte hans sinne
ur jämvikt: han ville icke längre hava något att skaffa med ett
så opålitligt folk som det svenska, hette det gång efter annan.
År 1603 upptäcktes några ganska vitt utbredda stämplingar i
Västergötland, i vilka bland andra det förra riksrådet Jöran Posse var
inblandad. Denne lyckades fly, många blevo dock gripna, bland
andra västgötaadelsmannen Tord Bonde, och hertig Karl utlyste
i december en ny riksdag, som sammanträdde i Norrköping i
februari 1604.
Närmaste anledningen uppgavs i riksdagskallelsen vara
oroligheterna i Västergötland, och hertigen uppträdde i sin första
framställning till ständerna mycket häftigt. Han förnumme
dagligen så många mot honom riktade förrädiska stämplingar, att
det vore honom besvärligt att förestå regeringen. Som de
huvudsakligen skedde i konungens i Poien namn, önskade han
veta, om ständerna ville taga denne till konung. Om nu detta
var fallet, vore hertigen till freds därmed. Varom icke och om
hertigen vore dem till intet nyttig i regeringen, ville han på
vissa villkor avstå denna till hertig Johan. Men om ständerna
ville hålla sina förra beslut, yrkade han, att alla, som kunde
tänkas trakta efter hans argaste och som dagligen uppsatte sig
mot honom, måtte tillbörligen straffas, så att hertigen omsider
kunde bliva dem kvitt. Ständerna bönföllo, att han ville
bibehålla regeringen, och lovade att rätta sig efter hans önskningar,
varpå han utförligt redogjorde för sina villkor. Till dessa hörde,
förutom att hertig Johan borde få betänketid i fråga om kronan,
tills han bleve tjugufyra år, att arvföreningen skulle förnyas, alla,
som ville göra densamma om intet, straffas som förrädare, deras
gods indragas och deras barn göras arvlösa, varjämte de aldrig
skulle komma till något ämbete eller räknas som vittnesgilla, och
de, som vågade bedja för dem, »aktas lika goda», att de, som
316
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
