Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Samhällsordningens återuppbyggande 1600-1611 - I. Inre förhållanden - 2. Karl IX och kyrkan - 3. Kröningen. Ständermöten 1606-1609
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KARL IX
fördragsamhet ett för konungen lika främmande begrepp som
för det svenska prästerskapet. De stränga bestämmelserna mot
katoliker på Norrköpings riksdag vittna därom, och på mötet i
Örebro uttalade ständerna under konungens bifall som sin mening,
att envar, som sände sina barn att uppfostras i papistiska skolor,
skulle landsförvisas och förlora sin egendom till närmaste fränder,
och att de, som vid sådana skolor studerat, ej borde lidas i riket.
Strängt taget skulle inga andra där få vistas än de som omfattade
lutherska läran. En dylik avspärrning var i praktiken omöjlig att
genomföra. De många värvningar i utlandet, som Karl IX
anställde, förde hit åtskilliga reformerta, och Sveriges
handelsförbindelser med västra Europa hade samma verkan. I det
nyanlagda Göteborg beviljades till och med åt de reformerta
religionsfrihet, och redan 1611 medgavs i Gustav Adolfs
konungaförsäkran utländska »privatpersoner av främmande religion» att få
vistas i riket och där bruka sin näring, blott de förhölle sig
stilla och icke utspridde sin villfarelse. I övrigt gällde Karl IX:s
tvister med prästerskapet mera praktiska frågor, om handboken,
katekesen och gudstjänstordningen. Han riktade rätt bitande
anmärkningar mot åtskilliga lutherska ceremonier och genomdrev
en revision av de nämnda arbetena. Han rönte dock ej
tillmötesgående i sina ändringsyrkanden, ehuru han knappt var
underlägsen i argumenteringen. Tvärtom, har det anmärkts, gjorde
farhågan för Karl IX:s kalvinism, att den svenska kyrkan bibehöll
åtskilliga ceremonier, som i andra lutherska kyrkor icke
förekommo.
3.
KRÖNINGEN. STÄNDERMÖTEN 1606—1609.
Expeditionen till Livland 1605 fick ett snöpligt slut genom
nederlaget vid Kirkholm, där enligt konungens utsago svenskarna
läto »slå sig ihjäl som en hop oförnuftiga kreatur», och sin vana
likmätigt vädrade han där bakom något förräderi. En katolsk
yngling vid namn Petrus Petrosa, som låtsat sig vara protestant
och av konungen använts i några uppdrag utomlands, hade
326
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
