Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Samhällsordningens återuppbyggande 1600-1611 - I. Inre förhållanden - 3. Kröningen. Ständermöten 1606-1609
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KARILI IX
misstänkts vid återkomsten för förrädiska stämplingar i Polen,
över vilka konungen naturligtvis blev upprörd och förbittrad.
Han sammankallade ett ständermöte till Örebro i mars 1606,
där allmogen dock icke var representerad, och uppträdde med
ett långt och häftigt anförande, som slutade med att han på
grund av allt förtal och förräderi, för vilket han vore utsatt,
icke ämnade längre förestå regeringen, ännu mindre låta kröna
sig, utan på vissa villkor avsade sig kronan till förmån för hertig
Johan. Efter ett par veckors förhandlingar och efter en förnyad
avsägelse av den senare samt efter mottagande av
trohetsförsäkringar från ständernas sida lugnade sig konungen och
förmåddes till och med att utsätta kröningen till mitten av augusti
samma år. Den blev emellertid tid efter annan uppskjuten,
och först i slutet av december 1606 utgingo de definitiva
kallelsebreven; den skulle äga rum i Uppsala i februari 1607.
På utsatt tid samlades riksdagen, och tydligen med tanke
på vad som yrkats vid Sigismunds kröning utropades den 23
februari, att ständerna borde tillkännagiva, vilken försäkran de
ville hava av konungen i andlig och världslig måtto, och att
konungen hoppades kunna förklara sig till allas belåtenhet, varefter
kröningen skulle äga rum. Men därmed tändes en strid, som skulle
nästan göra hela kröningen om intet. De olika stånden
framställde sina önskemål, men prästerskapet berörde de ömtåliga
frågorna om bekännelseskrifterna och de kalvinistiska böcker, som
utkommit, och konungens vrede bröt ut. Han beskyllde prästerna
att själva vilja anstifta religionsoroligheter och »vedertaga påvens
falska lära», fann vissa av deras yrkanden »oförskämda», riktade
ett skarpt angrepp mot några ultralutheranska lärosatser och
hänvisade till sin tillämnade försäkran, som utgjorde en något fri
omarbetning av konungaeden, och i vilken endast talades om »den
profetiska och apostoliska skrift» samt Sveriges lag. Härav
föranleddes samtliga ständerna att den 5 mars yrka på en särskild
försäkran om religionen, grundad icke blott på den heliga skrift
utan även på den augsburgiska bekännelsen och Uppsala mötes
beslut, och nu följde heta strider om denna försäkrans innebörd,
varunder konungen vädjade till ett »general nationale concilium»,
framkom med en skarp granskning av Uppsala mötes besluts rätta
txr.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
