Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Samhällsordningens återuppbyggande 1600-1611 - I. Inre förhållanden - 3. Kröningen. Ständermöten 1606-1609
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KRÖNINGEN. STÄNDERMÖTEN 1606—1609
läsningen skedde visserligen, men ständerna undandrogo sig
fortfarande att göra något uttalande, och konungen förklarade
misslynt, att som hans arbete icke behagade dem, ämnade han icke
vidare bekymra sig om detsamma; ständerna kunde göra med
saken, som de själva funne för gott. Därmed var lagrevisionens
öde för den gången avgjort. I själva verket befann sig det
svenska folket på många områden och särskilt det statsrättsliga
i ett sådant övergångsskede och bristen på juridisk sakkunskap
var så stor, att någon verkligt fruktbringande lagrevision vid
denna tid svårligen kunnat komma till stånd. Konungens eget
förslag är också både i fråga om uppställning och innehåll ganska
rikt på besynnerligheter och hugskott och kan visserligen icke
betraktas som helgjutet. Praktiskt av större betydelse blev hans
åtgärd att låta trycka Kristofers landslag, som utkom 1608 och
påbjöds till allmän efterrättelse. Därmed gjordes omsider slut
på ovissheten i fråga om vilken lagtext, som borde följas.
Därjämte trycktes på konungens intresserade tillskyndan — han
infordrade från olika håll laghandskrifter för att användas vid
redigeringen — de viktigaste landskapslagarna: upplands- och
östgötalagen 1607, hälsingelagen 1609, och avsikten hade varit att
låta trycka ännu flera. En fastare grund än dittills funnits var
därmed lagd för lagarbetets återupptagande en annan gång —
varmed dock skulle komma att dröja i årtionden.
Vid riksdagen behandlades även frågan om kriget med Polen.
Konungen föreslog och ständerna samtyckte till, att
beskickningar skulle avgå till vissa främmande makter, England, Holland,
åtogo sig ständerna dryga bevillningar, förutom den först beviljade
månadshjälpen även s. k. hjonelagspenningar, som utgingo till
visst belopp för varje hushåll. Frågan om adelsprivilegierna
diskuterades nu för sista gången men med lika litet resultat.
Under riksdagen träffades konungen av ett slaganfall, och den
unge tronföljaren Gustav Adolf fick avsluta densamma.
De två sista åren av Karl IX:s regering upptogos av en
alltmer vittutseende utrikespolitik, och hans sista riksdag (1610)
behandlade så gott som uteslutande frågorna om krig och
bevillning.
331
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
