Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Samhällsordningens återuppbyggande 1600-1611 - I. Inre förhållanden - 4. Karl IX som regent
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KARL IX
4.
KARL IX SOM REGENT.
De utmärkande dragen för Karl IX som regent äro i det
föregående mer än en gång berörda. En sammanfattning må
här göras. Liksom fadern var han det personliga
regeringssättets man, och med det allvar och den energi, som utmärkte
honom, fyllde han sin uppgift på ett helt annat sätt än bröderna
Erik och Johan hade gjort. Han lärde sig aldrig rätt förstå
betydelsen av fasta regeringsorgan och betraktade med en viss
misstro de ansatser i den riktningen, som efter hand uppkommit.
Han älskade liksom fadern att själv ingripa, där något var
i olag, att själv underrättas om allt och kontrollera allt — det
gick så långt, att han år 1597 förklarade, att han som
riksföreståndare borde veta »vad för brev in i riket eller ut blevo
sända» — och han begagnade sig för sina ändamål av de
krafter, som för tillfället stodo till buds, riksråd och
adelsmän, sekreterare och hovtjänare, om varandra. Öss förefaller
det något främmande, när man finner en »kammarjunkare» skickas
till en landsort med militäriska uppdrag eller en »lakej» vid
andra tillfällen sändas till bergslagen med åtskilligt att uträtta
å regeringens vägnar. Det hände Karl IX liksom fadern, att
han personligen tog befattning med förvaltningens detaljer enligt
principen: »där ingen rätt ordning är, där är ingen Gud», så t. ex. med
räkenskapsgranskningen uti kammaren. Resultatet blev för honom
ofta detsamma som för Gustav Vasa. Till kammarråden hette
det en gång i ett bekant brev: »När I, som kammarråd, och
de, som kammarskrivare äro, taga räkenskaperna upp, så bliva
fogdarna oss intet skyldiga, men när vi taga oss så mycket
för och vele göra oss omak att se en räkenskap utöver, så bliva
de oss några tusen daler skyldiga.»
Det är klart, att finansförvaltningen skulle i hög grad taga
uppmärksamheten i anspråk hos en så praktiskt anlagd natur
som konung Karl, och fogdarna behandlade han icke mildare
332
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
