Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Samhällsordningens återuppbyggande 1600-1611 - II. Utrikes politik - 1. Polen och Ryssland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KARL IX
6
Kriget i Livland fördes de följande åren utan större kraft å
någondera sidan. Genom Wittenstens återerövring 1607 bragtes
hela Estland på nytt i Sveriges våld; däremot återtogo polackerna
Pernau i februari 1609. Dünamünde intogs ännu en gång av
svenskarna i juli 1608 för att åter förloras 1609 efter att länge
ha tappert försvarats av Nils Stiernsköld. Karl IX försökte
att hindra sjöfarten på Riga och de kurländska hamnarna.
Slutligen ingicks 1611 ett stillestånd mellan de svenska och
polska befälhavarna. Huvudintresset drogs till det stora
moskovitiska riket, som så fruktansvärt tycktes gå sin upplösning till
mötes, och det var här, som svenska och polska trupper liksom
svensk och polsk diplomati mätte sina krafter, tills mot slutet
av Karl IX:s regering de underbaraste utsikter öppnade sig för
Sveriges statskonst.
Redan 1598 avled Ivan IV:s son Feodor, och den rurikska
tsarätten ansågs med honom vara utslocknad på manssidan. Han
efterträddes av sin svåger Boris Godunov. Denne förde mot
Sverige en tämligen tvetydig politik. Han beviljade visserligen
svenska trupper fritt genomtåg genom Ingermanland och
föreslog till och med ett gemensamt krig mot Polen, men han
undandrog sig att stadfästa freden i Teusina, lät snart ej otydligt
förstå, att han tänkte på ett återförvärvande av Estland och
Livland, för vilket ändamål han ett ögonblick försökte begagna
sig av Erik XIV:s landsflyktige son Gustav, och förnyade
därjämte 1602 stilleståndet med Polen. Då utbröto i Ryssland inre
oroligheter, som hotade att medföra hela rikets upplösning.
Ivan IV hade med en av sina senare gemåler haft en son, som
hette Dmitri. Denne hade mördats eller ansågs hava blivit mördad
1591 på Godunovs anstiftan, men nu uppträdde mot denne senare
en tronkrävare, som föregav sig vara samme Dmitri, fick
understöd från Polen och sökte förbindelser till och med vid
påvestolen under sken av att vilja främja katolska kyrkans sak i
Ryssland. Vem han verkligen var, därom har den vetenskapliga
forskningen ej kunnat enas. Länge ansåg man honom vara en
förlupen munk vid namn Otrepiev, men denna åsikt är numera
övergiven. Om han var storryss, lillryss, polack eller rentav den
340
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
