Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Samhällsordningens återuppbyggande 1600-1611 - II. Utrikes politik - 3. Lybeck och Danmark
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KARL IX
avlede, och den danske konungen hade samtyckt därtill, men
denna överenskommelse ogillades snart å svensk sida, emedan
Sigismund gjort medgivandet utan hertig Karls råd och utan
de svenska ständernas vetskap och vilja.
I striden mellan Sigismund och hertig Karl hade Danmarks
unge konung Kristian IV förhållit sig något så när neutral. Sedan
hertigen segrat, blev det nödvändigt att med honom anknyta
diplomatiska förbindelser, men den danske konungen kom honom
endast med misstroende till mötes och började snart under
fullständigt misskännande av den politiska ställningen i Sverige att
nära ärelystna planer. Karl åter var icke den, som en tum gav
efter i vad han ansåg vara Sveriges rätt, och sålunda skärptes
ånyo motsättningen mellan de båda grannrikena, tills en fientlig
sammanstötning följde.
Bland de förhandenvarande tvisteämnena var det ett, som
tidigare spelat en mera underordnad roll, men nu alltmer sköts
fram bland de förnämsta och i själva verket hade större
innebörd än alla de övriga. Det var lappmarks- eller
finnmarksfrågan.
Högt upp i norden danna i ingen gräns utstakad mellan Sverige
och Norge och lika litet mot Ryssland före den gränsläggning,
som följde på freden i Teusina. Vid kusten av Bottniska viken
hade svenska nybyggare fasta bostäder, men längre in strövade
lapparna omkring och begåvo sig årligen för sin bärgnings skull
över de låga fjällryggarna ned till kusten av Norra Ishavet och
Atlantiska havet. Denna kust, eller Finnmarken, ansågs en gång
ha varit norskt skattland, och de norska landanspråken sträckte sig
ett gott stycke in på Kolahalvön eller Trinnes, såsom landet av
norrmännen kallades. Faktiskt synas emellertid norrmännen mot
slutet av medeltiden endast ha varit i besittning av öarna och
nöjt sig med att uppbära vissa avgifter av lapparna. På
-Kolahalvön hade ryssarna längesedan tillägnat sig herraväldet och
uppburo även skatter av lapparna ett gott stycke utefter den
nuvarande norska kusten, ända fram till Malangerfjord. Å svensk
sida hade de s. k. birkarlarna idkat handel med lapparna och
även uppburit avgifter av dem, men Gustav Vasa hade gjort
kronans anspråk gällande i detta avseende och börjat tillsätta
348
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
