Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Samhällsordningens återuppbyggande 1600-1611
- II. Utrikes politik
- 3. Lybeck och Danmark
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LYBECK OCH DANMARK
Sverige och upphävde Lybecks privilegier. Efter långvariga
förhandlingar hölls omsider 1605/06 en s. k. handelsdag i Kalmar,
där några ombud för hansestäderna förde Lybecks talan. Men
de yrkanden Karl IX lät framställa antogos icke, och man
skildes åt med oförrättat ärende. Följande år, 1607, ordnade Karl
för sin del saken genom en förklaring av den 8 april, genom vilken
han lät sina anspråk falla: lybeckarna skulle vara sina privilegier
förlustiga men icke dess mindre fritt få driva handel med Sverige
och dess besittningar, dock icke göra fienden någon tillförsel.
I slutet av sin regering erbjöd Karl dem till och med rätt att
deltaga i fisket vid Finnmarkens kuster. ;
* *
*
Sveriges och Danmarks mellanhavanden hade, såsom redan
nämnts, under Johan III:s tid plägat ordnas på gränsmöten.
Förutom den olösliga tre kronor-frågan var det frågan om
Narvafarten — Sverige ville även efter Narvas erövring till Revals
förmån förbjuda denna —, om danskars och svenskars ömsesidiga
handelsfrihet, om tullumgälder m. m., som på detta sätt
behandlades. Ett sådant möte hölls 1591. På gränsen mellan Askims
härad i Västergötland och Fjäre härad i Halland rinner en liten
å, fordom kallad Flakebäck, numera Flabäck. På en bro, som
var slagen mittöver ån, möttes de svenska och danska ombuden
i mitten av augusti för muntligt samtal. På ömse sidor om ån
hade de sina tält, och i dem uppsattes de skriftliga inlagorna.
Man enades om ömsesidig tullfrihet för eget gods, varom intyg
borde företes, med undantag av främmande drycker, för vilka
accis skulle givas, och om ömsesidig rätt för båda rikenas
undersåtar att på samma villkor besöka frimarknader. I andra punkter
kunde man icke enas, så i fråga om det förbud mot engelsmäns
handelsfart på Arkangelsk, varpå svenskarna yrkade, och i fråga
om tre kronor. Det sistnämnda ärendet blev återigen
uppskjutet på sex års tid. På sin beskickning till Danmark år 1598 hade
Erik Sparre bland annat haft i uppdrag att föreslå ytterligare
uppskov med vapenfrågan, tills någondera av kontrahenterna
347
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Thu Feb 6 08:40:11 2025
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/shtvd/5/0374.html
