Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Samhällsordningens återuppbyggande 1600-1611 - II. Utrikes politik - 3. Lybeck och Danmark
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KARL 1IX
överlämnas till avgörande åt tolv skiljedomare, sex från vartdera
riket, vilka i slutet av september skulle mötas på gränsen vid
Knäred. Men vid den utsatta tiden infunno sig inga svenska
ombud — hertig Karl befann sig den tiden i Livland —, och
Kristian IV vände sig på ett förolämpande sätt med ett tryckt
manifest direkt till Sveriges ständer med uppmaning att sörja
för att innan nästkommande påsk tvistepunkterna bleve avgjorda.
Ett möte hölls på våren 1602, men blev resultatlöst. Nya
underhandlingar inleddes, och ett nytt möte kom till stånd vid
Flakebäck februari—april 1603. I de viktigaste punkterna, om
Lappmarken och tre kronor, fällde de svenska och danska
kommissarierna olika domar, och vad den förra frågan beträffar, påstodo
de svenska ombuden djärvt, att allestädes, där Sveriges krona
tog skatt, såväl vid sjösidan som vid fjällen, där hade hon ock
rätt till folk, land, vatten, skog och mark. De svävande frågorna
hänskjötos enligt Stettinfördraget under en »opmans» eller en
skiljedomares utslag.
Redan 1602 hade Kristian IV sökt närma sig Ryssland, och
ett giftermål avtalades mellan hans yngre broder, prins Hans,
och en rysk furstinna, men planerna omintetgjordes genom den
danske furstens död. På ett rådsmöte 1604 framställde den
danske konungen formligen förslag om krig mot Sverige, men
rådet avstyrkte under erinran om erfarenheterna från sjuårskriget
bland annat på den grund, att Sigismund vore Sveriges rätte
herre, så att erövringar där kunde medföra krig icke blott med
Polen utan även med kejsaren och Spanien, samt att hertig Karls
regering ej kunde länge äga bestånd. För tillfället måste Kristian
IV falla undan. I stället brevväxlades mellan konungarna och
de båda rikenas råd om ett nytt gränsmöte eller om utseendet
av en »opman», men när den ene ville, gjorde den andre
svårigheter, och det hände, att Karls brev i månadtal lämnades
obesvarade. Slutligen kom man överens om en kongress i Wismar
i september 1608. Karl IX hade vänt sig till hertig Henrik
Julius av Braunschweig-Lüneburg med begäran om hans
bemedling. Kristian IV gick in på att han ej skulle betraktas som
»opman», och efter en längre brevväxling om mötesorter hade
man kommit överens om Wismar. Danska sändebud infunno sig
350
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
