Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Samhällsutvecklingen 1560-1611 - Samhällsutvecklingen 1560-1611 - 1. Statsskicket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SAMHÄLLSUTVECKLINGEN 1560—1611
fall, t. ex. angående beskattning, till landslagens föråldrade
föreskrift om förhandlingar i varje lagsaga.
Som ett slags grundlagar gällde därjämte arvföreningen och
Gustav Vasas testamente, båda närmast åsyftande dynastien och
båda nära sammanhängande, så att, åtminstone enligt Karl IX:s
tolkning, såsom förut nämnts, den furste, som bröt mot
testamentet, därmed också förverkade arvsrätten. Men själva uppfattningen
av denna senares giltighet hade grumlats genom tvenne
revolutioner, och även efter den nya arvföreningen i Norrköping visade
Karl IX en tid bortåt en märkvärdig osäkerhet beträffande dess
gällande kraft för hans arvingar. Ända till slutet av hans regering
fingo ständerna gång efter annan förnya sina löften att hålla
densamma, och själv kallade han sig ända till kröningen endast för
»utkorad konung». Man kunde hava väntat, att i denna sista
arvförening några garantier skulle upptagits för ett konstitutionellt
regeringssätt.. Det skedde dock icke utöver ett allmänt löfte att
hålla ständerna vid den evangeliska religionen, vid Sveriges lag
och välfångna privilegier. Konungaförsäkringarna slutligen,
avgivna av Sigismund och Karl IX, gällde ännu så länge endast
religionen.
Om sålunda lagstiftningen i fråga om statsskicket stod tämligen
stilla, gällde detsamma icke om den politiska utvecklingen, men
det var egentligen först genom hertig Karl, som den bragtes i
fart. För en furste med hans juridiska läggning, med hans
dynastiska känsla, med hans uppfattning av faderns testamente
och därjämte föranlåten att uppträda mot landets laglige konung,
blev det en nödvändighet att rättfärdiga sitt uppträdande. Han
gjorde det också med all den energi, som utmärkte honom, och
på ett sätt, som blev bestämmande för den allmänna uppfattningen.
Ingen svensk politiker har väl varit mera angelägen än han att
försvara sitt tillvägagående inför världen. Han blev ej lugn, förrän
ständerna utfärdat en motiverad uppsägelseskrift till Sigismund,
och han nöjde sig icke därmed. Två år senare lät han utgiva
en diger försvarsskrift under titeln »Fullkomliga skäl och rättmätiga
orsaker så ock sannfärdiga berättelser» etc., varför Sveriges ständer
avsatt konung Sigismund; i omarbetat skick utkom densamma
efter ett par år och översattes slutligen på latin för att bliva till-
358
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
