Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Samhällsutvecklingen 1560-1611 - Samhällsutvecklingen 1560-1611 - 1. Statsskicket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SAMHÄLLSUTVECKLINGEN 1560—1611
vilket skulle vara fallet, om konungen finge »stiga från sin ed»
och ändå kvarhålla undersåtarna vid deras. Och i försvaret
för Söderköpings beslut, som särskilt angripits, kommer han med
satser, som klinga helt revolutionärt: det är ett lagligt möte, i
vilket intet annat beslutes, än det lag medgiver; om alla möten
skulle anses lagliga, som hållas med överhetens samtycke, skulle
många okristliga riksdagar gillas. Bruket och sedvanan, sedan den
fått laglig hävd — heter det på ett annat ställe —, gälla icke
allenast lika med lagen utan förtaga den även dess kraft.
Utan ständernas samtycke kan konungen ingenting bestämma i
saker, som röra rikets väl, detta var den för alla begripliga sats,
i vilken hans uppfattning sammanträngdes, och han handlade,
såsom redan är visat, därefter. Han tvekade ej att i sitt förslag till
konungabalk intaga en punkt om att konungen ej finge börja
krig eller ingå förbund eller i allmänhet besluta i frågor, som
rörde rikets välfärd, utan rådets enhälliga samtycke och
»allmogens» representanters »jakväde och vetskap». Likaså föreskrevs det
i förslaget till allmogens hyllningsed, att den skulle »styrka, råda
och förmana» sin konung att iakttaga den ed han svurit i alla dess
punkter. Han begärde till och med ständernas samtycke varje
gång han själv ville lämna riket för att draga över till Livland.
I sina åsikter om gränserna för svensk konungs rätt och makt
möttes Karl IX i vissa fall av motsvarande hos den svenska
högadeln. Erik Sparre hade åtminstone formulerat satser av
fullkomligt lika innebörd. Men för honom och hans ståndsbröder
var det aristokratien företrädd av rikets råd, som skulle begränsa
konungens makt; »menige ständernas» rätt underkändes visserligen
icke, men den sköts dock undan så mycket som möjligt. Med
vilken obeveklig hårdhet Karl IX sökte krossa dessa anspråk, ha
vi sett. De kvävdes dock icke fullständigt, och de återklinga i
sådana yrkanden som dessa, att konungen ägde lyda pch följa
vad hans goda män och råd rådde honom i vad som kunde vara
honom och riket nyttigt, eller att drotsen skulle inför konungen.
framföra de saker, som ingen annan ville eller tordes, t. ex. om
någon hade att »beklaga sig över konungen» — yrkanden vilka
förekomma i det s. k. Rosengrenska lagförslaget.
Riksrådet hade spelat en jämförelsevis obetydlig roll under
360
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
