Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Samhällsutvecklingen 1560-1611 - Samhällsutvecklingen 1560-1611 - 2. Statsförvaltning, rättskipning och statshushållning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SAMHÄLLSUTVECKLINGEN 1560—1611
regering var alltför kort för att åstadkomma någon
genomgripande förbättring. Under de ständiga krigen visade sig rikets
ordinarie tillgångar absolut otillräckliga, och den extra
skattebördan blev mycket tung — huru tung är omöjligt att säga, så
länge man saknar närmare uppgifter om folkets förmögenhet. I
vissa fall visar sig dock någon ändring till det bättre. Även
Karl IX nödgades emellanåt för fyllandet av stundens behov att
vända sig till undersåtarna i olika landsändar för att få en
tillfällig gärd eller gåva — t. ex. till uppstäderna för att få säckar till
härens behov, »en ringa ting» som konungen hoppades de ej skulle
vägra — eller för att erhålla lån — med svaga utsikter till
återbetalning. Men så snart det var fråga om någon större bevillning, vände
han sig systematiskt till riksdagarna, vid vilka han vanligen
lyckades genomdriva sina fordringar. Därjämte gör sig
tydligen en större planmässighet gällande i fråga om bevillningar.
1604 års ett. par gånger förnyade månadshjälp är förut omtalad;
så länge den utgick, skulle de skattskyldiga vara befriade från
alla extra utskylder. Hjonelagspenningarna från 1609 var en
annan dylik extra bevillning, påminnande om de senare
mantalspenningarna, ehuru vida mer tryckande, och motiverad därmed,
att som de rikare hade flera drängar och pigor än de fattiga,
träffades de också tyngre av skatten. När konungen upprepade
gånger uttryckte sin önskan, att beskattningen skulle rätta sig
efter skatteförmågan, och med anledning därav föreslog ändrade
beskattningsgrunder, har man icke heller rätt att betvivla
uppriktigheten åtminstone i avsikten. Att han tänkte på en
förenkling av den tidens grundskatter, är förut nämnt, och
föreskriften för fogdarna, att de, »vid livsstraff till görandes», skulle
lämna tryckta kvitton på uppbörden, var helt visst praktisk.
I övrigt förblev statshushållningen allt framgent i väsentlig
mån naturahushållning, d. v. s. skatterna utgingo till-stor del i
varor av olika slag, och avlöningen eller anslagen utgingo till
väsentlig del i form av förläningar eller anvisning på
persedelräntor; endast i mindre grad förekom avlöning i penningar.
Kronotionden var särskilt en mycket givande källa för
anvisningar. Vilka svårigheter härigenom bereddes för ett rationellt
ordnande av förvaltningen, är tydligt. Indragningar till större
374
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
