Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Samhällsutvecklingen 1560-1611 - Samhällsutvecklingen 1560-1611 - 3. Andlig odling och konst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SAMHÄLLSUTVECKLINGEN 1560—1611
fessor utnämndes. Under Johan III:s tid finner man snart fyra
professorer anställda, men under den liturgiska striden upplöste
konungen själv den unga högskolan, förbittrad över det motstånd
hans kyrkliga planer där rönte. Det var under de prövningens
år, som nu följde, som den svenska kyrkan synes hava vaknat
till fullt medvetande om nödvändigheten att taga hand om den
högre undervisningen. De personer, som Johan III efter
brytningen med Rom anställde vid läroanstalten i Stockholm, voro
även framstående lärde. Men det gick med denna läroanstalt
som med universitetet i Uppsala, när professorerna motsatte sig
liturgien, och Johan III:s regering tycktes sluta med ett
tröstlöst tillstånd i detta hänseende. Universitetets återupprättande
i Uppsala följde emellertid snart som en bland de förnämsta
frukterna av den protestantiska samlingen på Uppsala möte, och
bland dess första uppsättning av lärare finner man en så högt
begåvad och vetenskapligt intresserad man som den blivande
ärkebiskopen Laurentius Paulinus, promotor vid den första
magisterpromotionen år 1600. En ännu mer lysande begåvning
anställdes år 1604 med den nyssnämnde unge Johannes
Rudbeckius, och samma år utnämndes en annan framstående lärare
till professor, Johannes Canuti Lenæus, även han längre fram
ärkebiskop. Karl IX saknade ej intresse för den nya högskolan,
och de förslag till konstitutioner, som han 1604 framställde,
innehöllo åtskilliga välbetänkta och praktiska bestämmelser. Men
snart tycktes konungen, fast av andra skäl, vara sinnad att
behandla universitetet på samma sätt som Johan III en gång gjort.
Laurentius Paulinus avsattes, såsom förut nämnts, år 1606; år 1607
upphävde konungen universitetets privilegier och uttalade sig
nedsättande och hånfullt om lärarnas verksamhet. År 1608
funnos där ej mer än fyra professorer. Det var dock ej Karl
IX:s mening att låta högskolan gå under, ehuru han gödtyckligt
förfor både med lärareuppsättningen och med löneanslagen. Med
Johannes Messenius, som efter en äventyrlig ungdom,
förnekande den katolska tro han antagit, år 1608 begivit sig till
Sverige för att där finna uppehälle, kom år 1609 en ny, högst
betydande och mångsidig kraft, och samma år återvände
Rudbeckius från en längre studieresa i Tyskland. Både Messenius
376
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
