- Project Runeberg -  Sveriges historia till våra dagar / 5. Gustav Vasas söner /
384

(1919-1948) [MARC] Author: Oscar Montelius, Sven Tunberg, Emil Hildebrand With: Emil Hildebrand, Ludvig Stavenow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Samhällsutvecklingen 1560-1611 - Samhällsutvecklingen 1560-1611 - 4. Näringsliv

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

SAMHÄLLSUTVECKLINGEN 18560—1611

grad som förut det svenska folkets huvudnäring, och
proportionen mellan städernas och landsbygdens befolkning torde ej
hava nämnvärt ändrat sig sedan början av 1570-talet och till
Karl IX:s död. Vad brukningssätt och intensitet angår, syntes
inga förändringar; däremot utbredde sig odlingen långsamt över
större och större områden. Hertig Karl hade i sitt furstendöme
genom medgivande av frihetsår och även andra förmåner sökt
locka till ödeshemmans upptagande eller nyodlingar på kronans
marker, och hundratals torp eller nybyggen tillkommo under
hans tid. Detta var särskilt fallet i Värmland, där odlingen
alltmera gjorde intrång på ödemarkerna, så t. ex. på ömse sidor
om Letälven, och hertigen sparade lika litet som Gustav Vasa
på förmaningar att bruka åkern, röja ängar och anlägga diken,
liksom han ock genom närgångna husesyner tillsåg, att
förmaningarna efterlevdes. Som konung sträckte han sin
omtanke i detta hänseende särskilt till Norrland, som tack vare
hans Ishavspolitik var föremål för hans oavlåtliga intresse, och
utfärdade brev om uppodlingar uppe i fjällen vid träsken; även
i Finland sökte han, såsom redan nämnts, att främja
jordbrukets utbredande och ödeshemmans bebyggande.
Ogynnsamma förhållanden av olika slag i sistnämnda landsända
började vid denna tid framkalla en växande utvandring, vilken till
stor del riktade sig åt Sverige, och för vilken Karl redan som
hertig intresserade sig. Ett formulär till upplåtelsebrev å
torpställen för finnar i furstendömet vittnar om att redan på
1580-talet invandringen varit betydande; den växte i omfång under
de olyckliga åren vid 1500-talets slut och fortfor en ganska lång
tid därefter. I Värmlands gränstrakter, i östra Närke och södra
Dalarna liksom i de inre och västra delarna av det nuvarande
Gävleborgs län voro finnbygderna stora och hade i början av
1600-talet till största delen redan tagits i besittning. Utom till
bergslagerna sökte sig finnarna till de högre belägna, stenbundna
och skogbevuxna trakterna, och i dessa ödemarker var det som
svedjandet bröt bygd.

Jakten var i hela det nordliga Sverige ett viktigt näringsfång.
Skatten erlades delvis i skinn, och kronan förbehöll sig förköps-

384

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Feb 6 08:40:11 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/shtvd/5/0415.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free