Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Samhällsutvecklingen 1560-1611 - Samhällsutvecklingen 1560-1611 - 4. Näringsliv
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NÄRINGSLIV
rätt till alla skinnvaror. I den övriga delen av landet sökte man
inskränka jakten dels för att skydda det ädlare villebrådet, dels
ock för att göra den till en företrädesrätt för konungahuset och
adeln. Det är bekant, att Johan III förklarade hela Öland för
kronopark och vid höga viten förbjöd allmogen att jaga.
Djurskyttar eller skogvaktare började i allt större antal tillsättas av
Karl IX och en jägeristat upprättas. Originell som alltid upptog
denne konung i sitt lagförslag även förbud för adeln att jaga
hjort, älg eller rådjur, utom när adelsman ville själv »till gifte
gånga», bortgifta son eller dotter eller döpa sitt barn.
Bergsbruket var naturligtvis fortfarande föremål för en livlig
omvårdnad, och hertig Karl var den, som på detta område
särskilt visade sig ha ärvt faderns praktiska intressen. Medan Johan
III ville förbehålla kronan alla nya gruvor, erbjöd Karl
uppfinnaren att bruka dem mot erläggande av tionde. År 1582
utfärdade han en bekant förordning rörande bergsbruket i
Värmland, som »Gud välsignat och begåvat med goda och ståtliga
bergverk». De, som ville begagna sig av Värmlands strömmar
samt där anlägga och bruka hyttor, skulle erhålla sex frihetsår.
Också gäller Karl IX som den egentlige skaparen av Värmlands
bergslag, och hans namn fortlever i Karlskoga bergslag, där
kring de förut nästan öde stränderna av sjön Möckeln en idog
bygd snart framväxte och en kyrka byggdes 1586. Hertigen
förskaffade sig tyska bergsordningar för att tjäna till föredöme,
inkallade »bergssällar» eller »berggesäller», smältare och proberare
och fortsatte med samma verksamhet som konung. På riksdagen
i Norrköping beslöts formligen, att allt osmundsjärn skulle utslås
till stångjärn, innan det utfördes ur riket, och först från denna
tid började stångjärnet att verkligen bliva inhemskt. I Värmland
letades efter guld och tenn, och till Västerbotten utsändes
personer för att leta efter metaller. Sala silvergruvas avkastning
ökades efter en period av tillbakagång betydligt, och Karl IX
förklarade den en gång vara »det förnämsta klenodium», som
han och riket hade att lita till. En och annan vallon torde
redan nu att döma efter namnen hava inkommit i landet, men
25—201267. Sveriges historia. V.
385
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
