Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Samhällsutvecklingen 1560-1611 - Samhällsutvecklingen 1560-1611 - 4. Näringsliv
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SAMHÄLLSUTVECKLINGEN 1560—1611
den stora vallonska invandringen tillhör som bekant en något
senare period.
Bristen på kommunikationer kunde icke annat än fördröja
näringslivets utveckling. Några egentliga landsvägar funnos icke,
man var beroende av årstiden och sparade om möjligt de långa
resorna till vintern. Distingsmarknaden i Uppsala, som hölls
i februari, var också den mest besökta i riket; både i Enköping
och i Strängnäs höllos stora vintermarknader. Karl IX:s praktiska
intressen gjorde sig även här gällande. År 1596 började arbetena
med kanaliseringen av Eskilstunaån, och vid slutet av Karl IX:s
regering torde arbetena ha varit färdiga. Grävningarna utfördes
dels av det hemmavarande krigsfolket, dels av allmogen i
kringliggande härad, som ej synes hava yttrat något missnöje — en
bonde i Jäders socken dömdes dock till 6 marks böter för att
han brukat »onyttiga ord» om arbetet med graven vid Torshälla —
även ett hundratal dalkarlar arbetade där ett år. År 1604 begynte
arbetena med kanaliseringen av Göta älv vid lilla Edet, och
1610 kunde kanalen på arrende överlåtas till den inflyttade
holländaren Abraham Cabeliau. År 1607 började arbetena med
kringgående av de övre fallen i Göta älv eller »Rånnums strömmar»,
och begynnelsen gjordes med »Karls grav», som dock först långt
senare blev fullbordad. Om försöken att genom en kanal sätta
Saima-sjön i förbindelse med Finska viken äro i ett föregående
kapitel ett par ord nämnda.
Sveriges städer befunno sig på samma låga utvecklingsgrad
hela 1500-talet igenom. Under det nordiska sjuårskriget hade
de flesta i södra Sverige åtminstone någon gång blivit plundrade
eller brända, och i den övriga delen av landet utarmades det
fåtaliga borgerskapet genom pålagor och utskrivningar. . Under
närmast följande årtionde, ända till dess Kalmarkriget började,
utsattes de visserligen icke för fientliga överfall, men de lyckades
ändå icke att komma sig upp. Brist på kapital och brist på
företagsamhet gjorde sig alltför mycket gällande. Under tiden
sökte de, så gott sig göra lät, att se sina intressen till godo
på varandras och på landsbygdens bekostnad. Det var en sedan
386
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
