Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Samhällsutvecklingen 1560-1611 - Samhällsutvecklingen 1560-1611 - 4. Näringsliv
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SAMHÄLLSUTVECKLINGEN 1560—1611
denna grundsats. Både fogdar och bönder köpslogo, präster funnos
med »gångande skepp och skutor», handelsplatser, marknader
eller »köpingar» förekommo både här och där, och städerna
klagade. På vissa orter måste handelsplatserna tolereras, så t. ex.
kring Bottniska vikens ändlösa kuster, där en hel rad sådana
funnos norr om Gävle och Björneborg. Hudiksvall och Härnösand
fingo stadsprivilegier av Johan III, men kunde naturligtvis icke
fylla behovet på svenska sidan — redan Karl IX planerade en
stadsanläggning vid Torne —, och på den finska upphöjdes först
i början av 1600-talet Uleåborg och Vasa till städer. Till och
med i Uppland måste några dylika frihamnar tålas, t. ex. i Norra
Tälje, där fiskarna i skärgården, »skärkarlarne», fingo handla eller
byta med bönderna på landsbygden, men andra sökte man
avskaffa. Vid Vänern fanns till en början endast en stad, Lidköping,
och runtomkring sjön förekom en hel rad hamnar, där byte av
ålder ägt rum.. Hertig Karl anlade inom sitt furstendöme
Karlstad och Mariestad och sökte för deras skull utrota de andra
handelsplatserna. Småland med en mycket ojämn stadsfördelning
var synnerligt rikt på dylika marknadsplatser både vid kusten
och inuti landet; de flesta ville man förbjuda som olagliga. I
södra Sverige var allmogen van att utföra sina produkter till
de närbelägna danska städerna, de svenska till förfång; förbuden
däremot upprepades gång efter annan, och upprepningen visar,
huru ringa effekten var. Men även på annat sätt beredde
landsbygden städerna bekymmer. Det hände, att en stads borgare
eller köpsvenner sträckte sina färder för långt, andra städer till
förfång, och sådant överklagades. Gävleborna började köpslå
på två eller tre mils avstånd från Västerås till Västeråsbornas
förvåning och harm och likaså i Uppland till skada för Stockholm,
Uppsala och Enköping. För att avhjälpa dessa olägenheter var man
redan nu inne på den väg, som sedermera systematiskt följdes: dels
att anlägga nya städer, dels att mellan dem fördela landsbygden,
så att var och en fick sitt handelsområde och där det behövdes
sina frimarknader eller köpingar.
Men andra tvisteämnen funnos mellan städerna, framför allt
om rätten till utrikes handeln, och här satte sig sjöstäderna emot
uppstäderna. Flera av de senare hade av ålder med egna fartyg
388
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
