Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Samhällsutvecklingen 1560-1611 - Samhällsutvecklingen 1560-1611 - 4. Näringsliv
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NÄRINGSLIV
drivit handel från närmaste sjöstad, Vadstena- och Skenningeborna
t. ex. från Söderköping, Växjöborna från Kalmar, Jönköpingsborna
från Lödöse eller Söderköping, och sjöstäderna ville förmena dem
detta. På samma sätt låg Stockholm i delo med Måälarstäderna
om deras rätt att genom Strömmen segla utrikes och likaså med
de nyanlagda norrländska städerna om liknande rätt. Johan III
medgav Hudiksvalls invånare med vissa inskränkningar rätt att
segla utrikes men under Stockholmsbornas kontroll. Sigismund
åter förbjöd de nya städer, som byggts i Norrland norr om Gävle,
att segla längre än till Stockholm liksom städerna på finska sidan
att segla längre än till Åbo. Hertig Karl, som länge låg i tvist
med Stockholms borgerskap, ville ej obetingat godkänna
Sigismunds privilegier och gav åtminstone för en tid Hudiksvallsborna
rätt att segla väster ut med trävaror, emedan Stockholms
invånare ej brydde sig om dylik seglation. Ett särskilt privilegium
hade ölänningarna, i synnerhet på norra udden, att segla utrikes
med sten och trävirke, stundom även med hästar. För att ordna
städernas handelsrättigheter — både inbördes och i förhållande till
landsbygden — uppgjordes ett vidlyftigt förslag till ordinantia efter
Sigismunds kröning, men förordningen blev aldrig utfärdad. Med
vanlig skarpsinnighet antydde redan året därpå hertig Karl i ett
betänkande de linjer, som sedermera Gustav Adolf i huvudsak
följde. Stockholm borde bliva en nederlagsort för handeln i
Sverige, liksom Lybeck och Danzig voro det i Tyskland.
Fördenskull borde Mälarstäderna liksom de norrländska ej fara längre
än till Stockholm, men Stockholmsborna å andra sidan avhålla
sig från handel uppe i landet; på detta sätt kunde Stockholm
hava sin handel av de nämnda städerna och dessa av landsbygden.
I överensstämmelse härmed kunde förfaras med sjöstäderna och
uppstäderna i södra delen av landet. Man resonerade tydligen
så, att det vore bättre att hava några få städer med kraftig
utrikes handel, än att många små avundsjukt konkurrerade med
varandra och hindrade varandras uppkomst. Detta gällde den
s. k. aktiva utrikes handeln, men även den passiva reglerades,
och främmande fartyg fingo endast besöka vissa städer.
Även hantverken skulle inskränkas till städerna, men de
påbud, som ända sedan Gustav Vasas tid därom utfärdades,
389
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
