Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Samhällsutvecklingen 1560-1611 - Samhällsutvecklingen 1560-1611 - 4. Näringsliv
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NÄRINGSLIV
efter Amsterdams förebild på ett helt annat och mera
storslaget sätt än i de övriga svenska städerna med en »borggreve»
i spetsen för densamma. Den löftesrika anläggningen, som ända
från början var en nagel i ögat på danskarna, gick som bekant
under i Kalmarkriget, men uppblomstrade inom kort på en ny
plats i närheten.
Ifrågavarande tidsskedes tullagstiftning är skiftande och
svårtydd. Regel blev, att införseltullen (med undantag för salt)
rättade sig efter varans värde, men grunderna för beräkningen äro
dunkla — tullavgiften har under Johan III:s tid en gång sprungit upp
ända till 10 %2 av värdet — undantag förekommo, och tidtals hände
det, att hela tullen avskaffades. Ännu oklarare är förhållandet med
utförseltullen ända till 1591, då den ordnades genom en visserligen
ofullständig taxa för en hel följd av år. Regeringen synes vid
införseln och utförseln nästan hava ägnat störst intresse åt den
s. k. växeln, som bestod däri, att köpmännen, både inhemska
och utländska, till myntet inlämnade efter viss proportion till
varornas värde guld- eller silvermynt och i stället mottogo svenskt
mynt efter grunder, som regeringen bestämde. Under Johan III:s
bedrövliga myntpolitik var detta ett välkommet sätt att komma
över gott mynt att användas för ett eller annat ändamål, men
även under Karl IX:s tid utkommo alltjämt förordningar reglerande
dessa operationer. — Utom den egentliga tullen förekom även
accis, som erlades för utländska drycker och som i synnerhet
under Johan III:s tid gjordes till föremål för växlande
bestämmelser.
I myntväsendet inträdde efter Johan III:s död en avgjord
ändring till det bättre. Dalern eller riksdalern skulle åter gälla
4 mark, marken åtta öre o. s. v. Enligt 1594 års förordning
om myntet präglades följande sorter: daler, halvdaler, mark
(även kallad ort), halvmark, tvåöre, rundstycke eller ettöre,
halvöre, fyrk (= 1/4 öre), fyrapenningar (= 1/6 öre), tvåpenningar
(= 1/12 öre). År 1610 fick Göteborg rätt att slå eget mynt,
dock av samma skrot och korn som rikets. Till de uppgifter,
som i en föregående avdelning lämnats om penningvärdet,
391
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
