Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVI. Generalguvernör Lavinsky. — Öfwerste Murawieff. — Religiösa ceremonier wid ryska påskfesten. — Karneval. — Resa till Jeniseisk på floderna Angara och Werchne-Tunguska på barken Dobroje Nameranie. — Juden Schmerka. — Ankomst till Jeniseisk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
102
igen; wi glida åter nagot, men fastna anyo. Slutligen kom
mo wi lost for tredje gangen och stoto nu fart. Kort derefter
blefwo den gamle lotsen pa forstafwen och fiskaren akterut af
siiljaktiga meningar; midt i starkaste forssen will den ena till
huger, den cmdra till wenster. Denna oenighet just i det farli–
gaste ogonblicket war beklammande. Slutligeu sprang den sed
nare fram till den forre och strek hciftigt till honom; och da
han kom tillbaka till mig, som jemte Schmerka stod akterut,
pekade han med ett gladjestralande ansigte pa det forstå stora,
swarta stenblocket, hwilket siymtade forbi pa hugra sidan; strår
derpa sago wi det andra pa den wenstra, begge temligen hogt
ofwer stromswallet. Da wi foro forbi det sista, steg den hwitharige
gnbben ned fran forstafwen; blek hade han warit sa lange han stod
der; nu bles han plotsligt rud i ansigtet. Han kom till mig,
torkade med signalnasduken swetten ur ansigtet och tararna ur
ogonen, och lyckonstade. F/»li« ljod det fran alla
kanter; allman gladje. Jag markte att Schmerka i det farliga
ogonblicket darrade pa knana; och da jag fade honom det, namde
han tillbaka, att jag hade warit mycket blek. Jag tror det nog;
det war ett storartadt, hogtidligt upptrade, som gjorde ett annu
starkare intryck genom de langa forberedelserna och fallets rykte.
Ingen mennista star likgiltig i faran och den spcinda uppmark
samheten pa alla yttre omstandigheter drifwer blodet inat hjertat.
Allt hwad man kan fordra ar besinning, fur att i det afgo
rande ogonblicket kunna tillgripa det lamftligaste raddningsmedlet.
Jag utdelade brannwin bland folket, gaf stepftaren, lotsarne och
Gustaf hwar sitt glas rum, och en toddy at juden och mig.
Sedan lotsarne och det ofriga folket blifwit godtgjorda for
sitt befwar, lemnade de oh, hwarefter wi reste widare hela nat
ten och kommo pa morgonen den 8 Juni till porogen Dol
goi sLllngforssen), som ar nara sw. mil lang, hwilken wi
ufwerforo pa 25 minuter, sedan wi hemtat roddare i land.
Strår nedcmfur fallet woro klipporna Pa iimfe sidor Pa en lang
stracka alldeles lodrata, bestaende as prismatista, kristallformiga
stenar, manga med huga spetsar och as alldeles samma bildning
som basalt. Wadret war wackert och lugnt med klart solsten.
Wid byn Tantakinsta, dit wi anliinde samma dag frampå ef
termiddagen, buto wi åter om lots och roddare. Den brcmta
wenstra flodbadden bestod har as jemnlopande, nastcm wagrata
lager as en rodbrun sandsten, som, nar man funderstog, den war
inwandigt hwit, men blifwer rod genom luftens inwerkan. Watt
net urhalkar den ibland i langa, fristaende massor, som nedfalla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
