Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIX. Resa till Turuchansk. — Ostiakernas bågskjutning. — Klostret Troitzkoi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
113
tagets andar. Da ingen landswiig iir anlagd liings fioden, sa
ste alla resor och transporter pa denna, och nar bunderna wilja
fran den ena byn till en annan, ster farden batledes; men da hwar
bonde haller ett par hundar, sa later han, fur att spara sig be
swiiret att ro, ifynnerhet mot strommen, sina hundar ga for drag
taget. Nar han gar ned till elfkanten till sin lilla bat, ser man
alltid hundarna springa muntert framfor honom och hoppa upp
i baten, liksom skulle de till en lusttur. Det iir sannt som kal
muckerna saga: "Hunden iir mennistans wiin". Och dock iir
"Hund!" "sa/i 0/ «
attligaste stallsord, som bade tysken, standinaven, engelsmannen
och ryssen anwiinder i sin wrede.
Da jag om aftonen den 27 Juni kom ombord pa min
lodka, fann jag i min steppare Sch-ldrin, en sina fulla fer fot
lang, 55 ar gammal man, hwilken fur andra gangen gift sig med
en 26-arig hustru, i hwilkeu han war mycket betagen, och som
han alltid kallade "mo/aHI/a ,«<?>" (min nnga hustru). I fall
ett yngre fruntimmer kan finna sig belatet med att blifwa af
gudadt af en iildre, iinnu kraftig och fur ufrigt bra karl, fa war
en dylik furbindelse ingen dålig beriikning; ty da han, till fulje
af sin alder, maste betrakta hennes tillgifwenhet fom en nade
gafwa, for hwilken han aldrig kunde wara nog underdanig och
tacksam, sa kunde hon wara witz pa att alltid kunna linda ho
nom om sina fingrar. Sch-idrin hade en wacker 15—16 ur
gammal son, wid namn Nitika, hwilken gjorde tjenst som stepps
pojke; men den ufriga besiittningen bestod af nagra, siikert icke
for deras dygders stull furwista persouer, hwaribland war en
gammal tyst wid namn Schoppe, en rytz med uppsturna niis
borrar en bankrutterad kopmcm fran leniseist och ett par
andra, hwilkas personliga omstiindigheter fallit mig ur minnet.
Som en hederswakt, mer iin fom bestydd eller betjening, hade
jag fatt ett par nya kossaker med mig; ty min tolk Gustaf gaf
mig all den handriickning jag behufde; ja, han kunde till och med
aflasa barometern och termometern, uppstiillll sertanten pci sin fot
och rikta kikarn pa den fran qwicksilfwerhorisonten aterspeglade
bilden af en firstjerna, af hwilka han lart sig igenkiinna atstilliga
stjernor af forstå storleken, Pa hwilka jag stiindigt gjorde iakt
tagelser. Niir jag kom ut, sedan han stiillt instrumentet i ord
’) Pa forwiste brottstingar uppstcims naSborrarne va omse sidor, i det
ett kilformigt stycke bortklippes.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
