Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIX. Resa till Turuchansk. — Ostiakernas bågskjutning. — Klostret Troitzkoi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
114
ning, fragade han derfure gerna: "Soll ich auf Polaris ein
stellen, hr. Professor, oder auf Capella oder auf Wega?"*).
War farkost gled med jemn fart mot norr med strummen,
men om natterna kunde man ej fa nagon ro flir myggen och
om dagarna war hettan olidlig. Pafiiljande dagens eftermiddag,
da jag badade i floden fur att swala mig litet, war warmen i
min kabyssa 23 grader och i solen naturligtwis annu starkare.
Om natten och hela den pafuljande dagen afkyldes luften af ett
ihallande regn. Aftonen den 28 Juni traffade wi pa en hop
ostiaker man, qwinnor och barn hwilka warit i leniseist
fur att aflemna sin arliga skatt, bestaende af atstilliga slags pels
werk, och nu, pa en sidoflod wid namn Symm, hwilken utfaller
i lenisei, aterwande till sina wildmarker. Hwar och en af deras
stora och latta med nafwer och djurstinn ufwerdragna batar
drogs af tre hundar, som nu, medan de hwilade, woro bundna
wid palar langs flodbradden, och utmed dem sutto qwinnorna
och barnen pa stranden. De hade lifliga, swarta, glansande
ugon, nagra nastan swart ansigte, samt mycket liten och smart
kroppsbyggnad. En af de medfuljande qwinnorna bar en kaftan
af rudt bomullstyg och sades wara hustru till den ostiak-prins,
hwilken ufwerfurt statten och nu som tolk beledsagade kronofogden
pa hans embetsresa. Fur ufrigt utmarkte hun sig ej synnerligt
fran de ufriga, och man wisade henne ej heller nagon siirdeles
uftpmarksamhet. Ett par andra buro kaftaner af bla farg.
Deras sprak ljod fur mina oron som mongolista; och blott fa
af dem furstodo rysta. De woro bewapnade med bagar och buro
ett walfursedt pilkoger pa ryggen. Wi bado dem wisa otz sin
fardighet i bagstjntning, hwartill de strår woro beredwilliga.
Deras fardighet att stjuta bade langt och Dert war alldeles
markwardig. De uppstallde pa en hug sandbank en af sina bat
tofter, som knappt war 7 tum bred, och pa 2 till 300 stegs af
stand trciffade de denna maltafla med pil pa pil. Bagen war
hugst enkel, och bestod af ett obetydligt krukt enfprute, hwilken
de begagnade till studjestaf under gaendet. I midten war den
dubbel och markligt tjockare, fur att kunna hafwa den stursta
biijlighet mot andarna. Sprutena, hwaraf den bestod, woro hoft
fastade med hardt och tatt lindadt segelgarn eller tarmstrangar.
Nar ostiaken wille sijuta, hull han furst pilens anda till ugat,
stgtade langs utat densamma, wcinde omkring den, samt rcitade och
’) "Skall jag stalla kikarn Polstjernan, hr. professor, eller pa Cavella
eller pa Wega?"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
