Note: This work was first published in 1977, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Contributor Gun Kessle died in 2007, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI. Despoten hade 82 rum i sitt hus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
goda smaken av fårkött i munnen och Harnisahan sade:
- Aldrig har någon gått hungrig från ett uiguriskt hem
sålänge det funnits mat i huset!
Värden slog upp mer brännvin och visade på faten och sade:
- Tag mer! Tag mer!
Kvinnorna bar in nya fat och vi åt.
- Förr var det bittert för de fattiga, sade han. Förr var
människan inte mycket värd. Vi var fem i familjen, mina föräldrar,
jag och mina två systrar. Vi arbetade åt jordägaren. Vi hade
ingen jord. Vi sov i en skrubb innanför djuren. Om somrarna
stektes vi av solen och om vintrarna frös vi. Det hände att vi
undrade. Skulle vi bära detta tunga ok för evigt? Skulle vi
aldrig bli fria?
- Jordägaren tog min ena syster som piga i sitt hus. När hon
var med barn skickades hon ut på åkern att arbeta. Hon var i
nionde månaden och därute förblödde hon.
- Min andra syster hade två barn. Hon brändes ihjäl en dag
när hon gjorde upp eld i den stora ugnen. Hon måste ha blivit
yr. Hon föll i elden. Min mor tog hand om barnen. Hon skötte
dem som sina egna men det fanns inte mycket att ge dem trots
att min far och min mor och jag slet hela dagarna.
- Jordägaren hette Ahmed och han var en hård man. Han
hade 30 hektar jord. Han hade ett hus med 82 rum. Han ägde
5 vattenkvarnar. Han hade 12 dragdjur. Han var en rik man.
Och han var hård. För honom arbetade jag i sjutton år. Han
pryglade mig. Se mina händer! Han hängde upp mig mot
väggen när han pryglade mig och han hängde mig med snaror runt
handlederna och sedan har jag aldrig kunnat räta på fingrarna.
På dagarna skulle vi arbeta på åkrarna och på nätterna skulle
vi arbeta i hans hus. Han höll uppsikt över oss. Hur vi hatade
honom!
- När befrielsen kom blev han som en omvänd hand. "Tro
inte på de där soldaterna", sade han. "Vänta och se! En dag är
de borta igen men vi måste fortsätta att leva tillsammans. Lyssna
inte på vad de säger." Men jag lyssnade på Folkets
befrielsearmé. Nu när Ahmed inte kunde komma åt mig lämnade jag hans
tjänst. Ahmed försökte ställa sig in men vi hatade honom.
108
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
