Note: This work was first published in 1977, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Contributor Gun Kessle died in 2007, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII. Den tomma graven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
"En annan svarade på min fråga:
’Hit komma vi trupp efter trupp hela dagen från
Kara-schahr. I dag anlände omkring tusen man ryssar, hälften
vita hälften röda . . ... Då man frågade hur det var
möjligt att röda och vita kunde arbeta tillsammans svarade
en kraftigt byggd blondin:
’Jo, när vi har samma mål så går det bra.’ Han tillade:
’I januari och februari var läget i Urumtji förskräckligt
och vi väntade varje ögonblick att staden skulle tagas av
Ma. Då sände generalguvernören ett radiotelegram till
Moskva med begäran om hjälp. Den kom ...’ "
- Jag undrar vad folk tyckte om det där, säger Gun. Ma
Chung-yin var en skurk och blodig bandit precis som sina
krigsherresläktingar i Kansu och Chinghai och Ningshia. Men tyckte
folk om att få hit ryssar? Det var ju inte vilka ryssar som helst.
De röda som Hedin talar om var GPU-trupper utan
gradbeteckning. Hur kom det sig att GPU-trupper och tsaristiska kosacker
kunde förena sig under en tsaristisk general från den vita sidan i
det ryska inbördeskriget och mena att de hade gemensamma
mål? Undrar om inte de där GPU-trupperna trots allt hörde
till Stalins 30 %! Mao Tsetung sade att Stalin i huvudsak hade
en riktig politik men till 30 % hade en dålig politik. Det där
gemensamma målet som de röda och vita ryssarna hade i
Sinkiang verkar nog tillhöra dessa 30 %!
- Jag hade alltid svårt med Hedin när jag var grabb, sade
jag. Ett av mina allra första minnen som barn är när jag gick
med någon släkting genom den stora utställningen på
Lilje-valchs konsthall i Stockholm där Hedin- expeditionen visade sina
samlingar. Det var första gången jag såg bilder av lejondansare.
Sedan när jag arbetade med den Kinesiska folkartisttruppen
förstod jag dansen och rörelsen. Då lärde jag mig också att den
egentligen kom härifrån Sinkiang. Det var lejondansare från
Kutja som förde dansen till Changan, kejsarens huvudstad, det
nuvarande Sian, under Tang-dynastien. Det var 1952, tjugo år
efter det jag som barn tittat på lejondansarbilder på Liljevalchs
ute på Djurgården. Det var Wang Di-tse, ledaren för artist-
112
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
