Note: This work was first published in 1977, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Contributor Gun Kessle died in 2007, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII. Den tomma graven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i historien visat lust att underordna sig krigsherrar av Jakub
Begs eller Ma Chung-yins slag. De vill arbeta och leva i fred.
Därför gav de inte Jakub Beg sitt stöd och därför tvangs Kuli
Beg fly bort västerut över bergen och den här provinsen blev en
helt vanlig kinesisk provins, Sinkiang. Jag menar att det här
förklarar mycket, säger Gun, ty jag har funderat på hur det kommit
sig att Sinkiang hållit fast vid Kina även under de långa tider
då det knappt funnits någon kinesisk centralmakt och då det
knappast funnits några kinesiska trupper och ingen kunnat
tvinga Sinkiang kvar i Kina. Jag har legat och tänkt på det.
Just här i denna övergivna ryska utpost i Kashgar blir
naturligtvis frågan om Sinkiangs kinesiska karaktär en särskilt viktig
fråga. Det har börjat blåsa därute i natten men härinne i
sovrummet är luften fortfarande tung och tryckande het. Jakub
Beg kunde låta utnämna sig själv till atalik ghazi, fader och
hjälte, men han var sannerligen inte den badaulet,
"lyckoprins", han kallat sig ty han blev aldrig någon folklig hjälte, han
övergavs av sina egna, han mördades av sina närstående och
hans lik togs ur graven och brändes på bål och huvudet
skickades till kejsarhovet och ingen vårdade sig om hans namn.
— Om jag förstår dig rätt, säger jag till Gun, så menar du att
varken Ma Chung-yin eller Jakub Beg eller ens Hidajetulla
Hodja - Apak Hodja som vilar därute i sitt mausoleum för
Kashgar kunde bli vad Ahmed Khan blev för Kabul? En
riks-grundare.
Men Gun svarar inte. Hon har åter somnat. Jag hör hennes
andning. Det är varmt och nu är jag klarvaken och kan inte
längre sova. Jag går upp ur sängen och tar på mig
morgonrocken och går ut i det stora mottagningsrummet. När jag tänder
ljuset blänker det i speglarna och förgyllningen lyser men
stolarna står med vita överdrag och de rika mattorna på väggarna
har en dov lyster. Jag undrar om kosackerna tillslut inte hann få
mattorna med sig eller om man efteråt fört hit mattorna och
hängt upp dem i vaktchefens mottagningsrum. Jag häller upp
te och sätter mig vid skrivbordet.
Böckerna som är under läsning har jag lagt i en hög till
vänster om mig. Vita papperslappar markerar hur långt jag
117
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
