Note: This work was first published in 1977, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Contributor Gun Kessle died in 2007, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVII. Vad är Khotan känt för? Siden, jade och mattor!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
export. Det som exporteras är precis samma mönster som det
som säljs i Khotan och ute i oaserna längre bort på vägen söder
om Taklamakan. Det exporteras över bergen till Pakistan.
Därifrån importeras också florstunna pakistanska sidensaris.
Mönstren är olika men de kompletterar varandra.
Jo Li-chun från distriktets industri och trafikbyrå förklarar
situationen:
- De gamla sidenvävnader man kan se återgivna i böckerna
och som finns att se i original inne på museerna i Urumchi och
Peking kom från inlandet. Senare har vi nu kopierat dessa
gamla mönster. De har blivit särskilt populära i Peking och
Shanghai och andra stora städer. Men de tillhör inte Khotans
tradition. Det var vävnader som transporterades genom Khotan och
som här användes av den härskande klassen.
- Här har man andra estetiska traditioner. När det gäller
brukssidenet har ni ju sett det vanliga sidenhantverket. Man
spänner upp varpen och färgar den i breda tvärgående band.
När inslaget sedan väves in får man den specifika mönstereffekt
som folk här i området uppskattar. Men man bör komma ihåg
att dessa mönster inte bara är olika i olika länder; de skiljer
starkt mellan olika distrikt. I Kashgar till exempel arbetar man
gärna med sjufärgsmönstret. Här används det inte så mycket.
- Förr var siden en lyxvara. Den var förbehållen den lilla
härskande klassen. Nu kan man säga att varje kvinna har en
sidenklänning. Siden är fortfarande festkläder; men det har
blivit var mans egendom. Vi strävar efter att tillfredsställa
folkets behov av siden. Större delen av det siden vi använder
framställs inte som konsthantverk; det vävs på sidenväveriet. Frågan
om vilka mönster som skall vävas är en fråga som kräver
allvarliga överläggningar. Först gör mönsteravdelningen ett prov och
sätter upp det på väggen i sidenväveriet. Där diskuterar
arbetarna det och ger sina synpunkter. Man bör komma ihåg att
han och uigur har olika konstnärlig smak och ställer olika krav.
Det är viktigt att flickorna diskuterar mönstret ordentligt om det
skall användas som material för klänningar åt uigur-flickor eller
för jackor åt han-flickor. När mönstret börjat vävas och skall
säljas samlar de handelsanställda in synpunkter och kritik från
186
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
