Note: This work was first published in 1977, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Contributor Gun Kessle died in 2007, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVIII. Kerija eller Historiens puls
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
befrielsen år 1949.
Klimatet är detsamma nu som då. Torkan densamma. Det
är så som Stein beskriver det. I de hus som övergavs för
tusen år sedan finns allt kvar så som det lämnades. Det som inte
förstörts av mekanisk nötning - sanden rasslar fram genom
rummen och vinden lyfter bort taken - bevaras så som det var
när den siste lämnade utan att slå igen dörren bakom sig.
Senare besöker vi de döda i gravfältet vid Astana i Turfan
och nere i gravkammaren ligger den döde sammantorkad men
oförmultnad. De slutna ögonlocken har inte varit öppna sedan
Karl Hammaren segrade vid Poitiers och ändå ligger gubben
där och om man står helt stilla framför honom är det som om
de knotiga resterna vilket ögonblick som helst skulle kunna resa
sig ur döden.
Det är torrt. Det har varit torrt länge. Lägg ett papper
under en sten och kom åter femtio år senare. Papperet ligger kvar
när stenen lyfts. Ännu efter femtio generationer ligger samma
papper kvar oförstört.
En teori som den om Innerasiens uttorkning under historisk
tid vilken står i strid med såväl de skriftliga källorna som med
de omedelbart iakttagbara sakförhållandena är så orimlig att
den endast kan förklaras med den sociala uppgift den fyllt.
Den mest kände företrädaren för den klimatologiska
historieteorien var Ellsworth Huntington. Han var professor vid Yale,
han var president såväl för det Amerikanska geografiska
sällskapet som för det Amerikanska ekologiska sällskapet och det
Amerikanska rashygieniska sällskapet. Han dog vid sjuttio års ålder
år 1947 och ansågs länge som en banbrytande vetenskapsman.
Men hans teorier om historiens puls vilade på dåliga fakta. När
det gällde Palestinas historia hade han blandat samman sina
data och när det gällde Sinkiang påpekade andra forskare redan
från början att fakta inte stämde.
Men det intressanta med Huntington - liksom med de
ra-sister som var hans samtida - är att den vetenskapliga
argumentationen hela tiden drar bort ut i det fantastiska. I festskriften
till Sven Hedins sjuttioårsdag skriver Huntington med djupt
vetenskapligt allvar att:
201
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
