Note: This work was first published in 1977, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Contributor Gun Kessle died in 2007, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXII. Månskäresjön
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
höga och hotande över sjön och tycks vandra fram för att vältra
sig ner i den och kväva den. Men sanden fyller den aldrig.
Mån-skäresjön förändrar inte ens sin kontur inför de rykande
dynerna. Den förblir. Man skulle kunna kalla den en sötvattenstjärn
mitt i öknen.
Man ser inte sjön förrän man är helt inpå den. Man pulsar
fram genom sanden. Man lämnar oasens yttersta utlöpare
bakom sig. Alla bilar och jeepar har kört fast. Sanden är som
nysnö. Öknen helt steril. Hettan dallrar i luften. Så plötsligt ligger
Månskäresjön klart stilla och djupt blå därnere under dynerna
fem kilometer söder om Tunhuang.
Vi kanar ner mot sjön utför den höga sanddynen och nu
börjar hela öknen sjunga under oss. Det slår på mäktiga strängar
och tonerna stiger mot himlen. För denna musiks skull är
Månskäresjön berömd sedan Han-dynastien. Här sjunger och dånar
öknen under vandraren som närmar sig den sjö sanden aldrig
kan fylla igen. Människorna skapade de Tusen Buddhornas
grottor, men gudarna skapade Månskäresjön heter det.
Vi sitter i trädskuggan och dricker te. Vi sitter på en skönt
nedsliten Khotan-matta. Den har storblommigt mönster och
meanderbård och är stämd i en märkligt rosa ton. Vi ser ut över
det blå vattnet bort mot de pärlemorskimrande dynerna. Vattnet
krusar sig i vinden och härinne vid strandkanten går ett stim
småfisk. Det är mycket vackert och mycket stilla och denna
skönhet är en av Tunhuangs stoltheter.
Bakom oss skulle ligga tempel och lusthus. Byggnaderna var
själva inte särskilt berömda. Men de stod resta på gammal
grund. Här hade byggts tempel och lusthus under
Han-dynastien. Då var Tunhuang den stora förläggningen längst mot
öknen. Här samlades trupper och här vilade de innan de
marscherade bort genom den vattenlösa öknen mot de västra
områdena och de stora oaserna. Redan då var Månskäresjön ett
utflyktsmål. Men den tidens lusthus är längesedan borta.
Inne i staden Tunhuang hängde en oljemålning föreställande
Månskäresjön i revolutionskommitténs mottagningsrum. Han
Shu, vice ordförande i revolutionskommittén för Tunhuangs
härad hade med stolthet visat på den. Där kunde man se templen
333
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
