Note: This work was first published in 1977, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Contributor Gun Kessle died in 2007, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXVIII. Mot vattendelaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det överväldigande flertalet. Endast en handfull följde KMT
och Chiang Kai-shek ut i flykten eller förblev inbitna
kontrarevolutionärer och motståndare till det nya Kina efter 1949.
Det är inte svårt att förstå. Endast de klasser och grupper och
individer som var totalt förfallna och moraliskt upplösta kunde
acceptera korruption och förtryck, narkotikahandel och
små-flicksförsäljning och total nationell förnedring. Det var därför
som stödet för befrielsen blev så stort. Gamla lärare som hyllade
Konfucius; ämbetsmän som inte ville korrumpera sig; officerare
som trots allt gått till armén för att de ville försvara Kina mot de
japanska angriparna; men också köpmän, kapitalister och till
och med jordägare hälsade befrielsen. De gjorde så därför att
erfarenheterna varit till den grad bittra att de menade att Mao
Tsetung räddade Kina.
- Jag funderar på uppgörelsen med opiumhandlarna här,
säger Gun.
Vi går kvällspromenad genom Wuwei. Vi har varit på
jordbruksredskapsfabriken under dagen och skall till textilindustrien
nästa dag. Nu går vi och pratar i den varma natten. Staden har
tystnat. Affärerna är stängda. I hotellet lyser fönstren ännu men
gatorna är nästan tomma. Under den ensamma gatlyktan långt
därframme syns en cyklist. Kinesiska städer går till ro tidigt.
- När Folkets befrielsearmé kom hit på marschen upp i
Kansu mot Sinkiang då samlade folk ihop alla opiumhandlarna. De
rannsakades och dömdes och sköts, och det var ett rättvist straff.
Allt opium samlades ihop och brändes.
- När opiet brändes tog varje slags frihet att knarka ihjäl sig
helt slut i Kansu. Friheten att prostituera sig tog också slut.
Förnedringen upphörde. Det har inte gått trettio år sedan dess ens.
Jag tror inte att vi skulle kunna läsa upp vad Andersson skrev
om småflicksförsälj ningen i Wuwei för någon av våra vänner
här i Kina utan att de skulle bli mycket upprörda och få svårt
att behärska sig.
- Det har inte skjutits så många i Kina, säger hon. Men då
vid befrielsen sköts knarklangare, flickhandlare och lokala
despoter. Det hade de förtjänat.
Vi går hem till gästhuset genom det helt sovande Wuwei.
375
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
