Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Syner och drömmar (1901—1906) - Sonatfinaler
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SONATFINALER
!
Mot solnedgångens återglans av lila
på österhimlens tunna töckenflor
en ensam stjärna gnistrar gul och stor.
Hur stolt och lugn, hur helig hennes vila!
Emellan parkens kala kvistar sila
dess strålar blekt. Jag stannar from: Jag tror,
en magisk trollmakt i dess skimmer bor.
Så tyst blir allt, att blodet blott hörs ila.
O Aftonstillhet, Stora Stumhets barn,
hur sval din kyss, hur flyktigt lätt ditt smek —
och dock en evighet du drömmarn skänker:
ty sorg och åtrå svinna hän som flarn,
all livets lycka blir en lönlös lek,
när nattens första stora stjärna blänker.
35
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
