Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Syner och drömmar (1901—1906) - Sonatfinaler
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
II.
Det blir allt större stillhet nu i anden:
Hur fjärran solens guldl Och purpurlanden,
där vita syner gledo över sanden,
men aldrig någon tog dig med vid handen!
Så är ditt hem det blåa Underbara,
där rymdens tysta stjärnor tindra klara:
Så skall din sång en sakta viskning vara,
ditt liv en längtan. Sus och suckan bara.
Så få ej ljuset eller lyckan nå dig,
så får ej dagen någonsin förstå dig:
din dröm är Evighet, ditt hem är Natten.
Du är blott släkt med lövens sorg hos träden
och vindens veka böljegång i säden
och regnets dropp på tysta, mörka vatten.
36
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
