Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«Min dotters barn, tills Gud det tog,
Hos mig sitt hemvist hade;
Och derfor blef hon jordad här,
Och nu — jag mycket ensam är.» *
Ja, mycket ensam är ock jag,
Som här mig nu bereder,
Min vän, att möta dig en dag,
Der solen ej går neder!
Dock — sorgen görs mig ej så tung:
Nu är du evigt, evigt ung.
En sjuttonårig ros du står
I himlens gårdar inne
Och är ännu dock tretton år
I vännens trogna minne,
Der än jag ser mig hand i hand
Med elfvaårig brud ibland.
Du blomma fin, du himlens brud!
Med barnslig fröjd och gamman
På barnens stora bal hos Gud
Yi vilja träffa samman.
Till dess, till dess försmår ej du
Hvad på din grift jag ristat nu.
DANIEL.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
